Vård online
Vård online

Specifik fobi

Vid specifik fobi upplevs en stark rädsla som är knuten till vissa situationer, föremål, djur eller aktiviteter.

Vad är specifik fobi?

En specifik fobi innebär stark rädsla för ett föremål, en aktivitet eller en situation. Rädslan kan framkallas vid blotta tanken på det som utlöser den, och personen gör vad som helst för att undvika den utlösande faktorn.

Olika specifika fobier

Specifika fobier delas in i fem undergrupper utifrån rädslans fokus:

  1. Djur (till exempel spindlar, ormar, hundar).
  2. Naturlig miljö (till exempel höjder, vatten, oväder).
  3. Platsbundenhet (till exempel flygplan, instängda utrymmen).
  4. Blodinjektioner, skador (till exempel blodprov, operationer).
  5. Övriga (till exempel kräkning, sätta i halsen, sjukdom).

Om personer som lider av specifik fobi utsätts för det de är rädda för, kan de få starkt ångestpåslag med hjärtklappning, svettning, ökad andhämtning. Vid stick och blodfobi förekommer även svimningsanfall.

10–15 % av befolkningen utvecklar en specifik fobi någon gång under livet. Det är vanligare hos kvinnor och debuten sker ofta i 12–16-årsåldern.

Orsaker

Det är inte klarlagt varför vissa människor drabbas av fobier, men risken att utveckla specifik fobi ökar om fobier förekommer i släkten. Fobier har traditionellt setts som en inlärd rädsla där individen varit utsatt för starka negativa upplevelser i samband med det fobiska objektet/situationen. Denna förklaring är dock otillräcklig då många personer inte kan identifiera någon utlösande händelse.

Ett antal förklaringsmodeller kompletterar förståelsen av uppkomsten av fobier:

  • Experimentella studier har visat att fobier kan läras in genom klassisk betingning.
  • Det har påvisats att vissa individer har en genetisk beredskap för att utveckla fobier.
  • Kognitiva modeller visar att vissa individer överskattar fara och underskattar den egna förmågan att hantera denna.

Diagnos

Sjukdomshistorien är oftast typisk. Specifik fobi kan ibland förväxlas med andra ångestsyndrom, som till exempel paniksyndrom/agorafobi, social fobi eller tvångssyndrom. Specifik fobi skiljer sig från de andra ångesttillstånden genom att rädslan är avgränsad till en eller några få olika situationer, medan rädslan och undvikandet ter sig mer generaliserat till exempel vid agorafobi och social fobi.

Behandling

Patienten har rätt till information om att specifik fobi är vanligt och medför betydande lidande, men att behandlingen är snabb och effektiv om den utförs på rätt sätt. Det är viktigt att patienten förstår att fobin är en ångeststörning och inte personlighetsrelaterad eller har ”symbolisk betydelse”, detta för att förhindra att patienten söker och får felaktig behandling. Antidepressiva har inte någon plats i behandlingen av specifik fobi såvida den inte kompliceras av depression eller annat ångestsyndrom. Inte heller bensodiazepiner har någon plats i behandlingen annat än i utvalda fall, som exempelvis vid behovsmedicinering vid flygfobi.

Två KBT-metoder har visat sig effektiva vid behandling av specifik fobi: Exponering och deltagande modellering. Exponering innebär att patienten tillsammans med terapeuten gradvis närmar sig det fobiska objektet/situationen och stannar kvar i situationen då ångesten ökar. Syftet är att uppnå en tillvänjning av ångestreaktionerna så att nyinlärning kan ske och möjliggöra ny upplevelse i förhållande till det fobiska objektet. Exponeringen bör alltid ske inom ramen för en trygg och empatisk terapirelation och i en takt som patienten själv styr.

Modellinlärning ingår ofta i en exponeringsbehandling men har också ensamt visat på god effekt vid djurfobier. Deltagande modellering innebär att terapeuten demonstrerar ett adekvat beteende i förhållande till det fobiska objektet och därefter uppmuntrar och instruerar patienten att gradvis göra samma sak.

Blodfobi, där det finns risk för att patienten svimmar, behandlas med tillämpad spänning.

Prognos

Prognosen är god efter genomförd behandling.

Patientförening

Läs mer på Svenska Ångestsyndromsällskapet, ÅSS