Ögonutveckling hos barn – synfel och synskador

Människans öga utvecklas under fostertiden. Den bakre delen av ögat, det vill säga näthinna m.m., utvecklas från hjärnan, medan hornhinnan och linsen utvecklas från huden.

I början av utvecklingen ser ögat ut som en bägare som knoppas av från hjärnan. Stjälken på bägaren blir till synnerven och bägaren blir den bakre delen av ögat. Den huddel som befinner sig precis ovanpå bägaren blir till lins och hornhinna.

Hela denna process är ett resultat av samspelet mellan många olika gener och signalämnen, som påverkar hjärncellerna och hudcellerna att förändras till ett öga.

Olika synfel kan uppstå under utvecklingen

Det är inte så svårt att förstå att det ibland kan bli lite fel i den här processen, så att ett öga inte blir helt perfekt. Då kan olika fel uppstå som kan påverka olika delar av synen. Ett fel som kan uppstå är att "bägaren" inte sluter sig på rätt sätt. Då kan man till exempel få en oregelbundet formad iris, vilket är något som syns men inte behöver påverka synen. Om däremot själva ögonbotten eller synnerven påverkas ser ögat helt normalt ut men synen är påverkad.

Många synproblem som kan uppstår beror på fel i de delar som tillhör det centrala nervsystemet. Det är framför allt näthinnan, synnerven och synbarken, alltså den del av hjärnan som tolkar synintrycken. Synbarken finns längst bak i hjärnan, lustigt nog.

Synutveckling efter födseln

När barnet föds är synen inte helt färdigutvecklad. För att utvecklingen ska kunna slutföras med framgång måste syncentrum stimuleras. Normalt sett behöver man inte tänka på detta, den miljö som omger ett litet barn brukar vara naturligt stimulerande för alla sinnen. Där finns mamma och pappa, andra människor, leksaker osv. Färgseendet är dåligt i början, vid födseln ser babyn mest skarpa kontraster, men vid två-tre månaders ålder urskiljer babyn redan hela färgspektrumet.

Redan från födseln har barn ett speciellt intresse för ansikten och ansiktsuttryck. Ungefär en vecka efter födseln kan babyn urskilja mammas ansiktsuttryck. Vid två–tre månaders ålder känner babyn igen mammas ansikte på bild, och föredrar att titta på det snarare än bilder på främmande kvinnor.

Babyn ser saker på 5 meters avstånd ungefär som vi ser på 30 meters avstånd. Ögonmusklerna som ändrar formen på linsen är ännu inte starka nog för att kunna ackommodera, och syncellerna i näthinnan är inte färdigutvecklade. Det gör att allt är lite suddigt för babyn under de första veckorna. Det som barnet ser bäst den första tiden är rörelser, och man kan se att ögonen försöker följa föremål som rör sig. I början rör sig ögonen lite hoppigt, men snart har babyn lärt sig att kontrollera ögonrörelserna och förutsäga hur saker kommer att röra sig, och ögonen kan följa en rörelse mjukt och kontinuerligt.

Babyn har ett visst djupseende och reagerar på föremål som kommer närmare. Barnet lär sig tidigt att styra sina ögon, men det tar längre tid för ögonen att lära sig att samarbeta så att ett verkligt djupseende uppstår. Det tar ännu längre tid innan hjärnan lärt sig att bearbeta synintrycken så att barnet uppfattar djup som vuxna gör. Babyn som just börjat krypa har en uppfattning om att trappan går neråt, men det betyder inte att det finns en förståelse för hur farligt det kan vara att på egen hand ge sig ut i trappan.

I Sverige undersöks barns syn vid fyraårskontrollen och vid skolstarten. De vanligaste problemen är att barnet är långsynt, astigmatiskt eller närsynt. Detta korrigeras med glasögon. Små barn är oftast långsynta och/eller astigmatiska. I skolåldern blir det vanligare med närsynthet.

Att upptäcka synfel hos barn

Som förälder kan man själv hålla uppsikt över de vanligaste varningstecknen på att något är fel med barnets syn. Barnet kan till exempel:

  • sitta för nära TV:n (notera dock att barn gärna vill sitta nära TV:n även i vanliga fall).
  • hålla boken för nära ansiktet.
  • kisa med ögonen för att se bättre.
  • gnugga sig mycket i ögonen pga överansträngning.
  • vara känsligt för starkt ljus.
  • klaga på huvudvärk eller trötta ögon.
  • blunda med ett öga för att se bättre.
  • lägga huvudet på sned för att se bättre.

Närsynthet kan utvecklas relativt snabbt i tonåren. När ögat växer ändras inte brytningskraften i hornhinna och lins, och resultatet kan bli att ljuset bryts för mycket (i förhållande till ögats längd) så att bilden projiceras framför näthinnan och blir otydlig. Närsynthet har också en ärftlig faktor.

Inlärningsproblem

Inlärningssvårigheter kan ibland (men inte alltid) hänga ihop med synproblem. Flera faktorer kan spela in. Ögonen och det optiska systemet måste fungera, det vill säga att man måste se skarpt. Ögonen måste kunna röra sig som de ska, och de måste kunna samarbeta. Till slut måste också hjärnans syncentrum kunna tolka synintrycken på ett korrekt sätt.

En bra början när man upptäcker ett problem är därför att kontrollera ögonens skärpa hos en ögonläkare, så att man kan utesluta att det är något enklare fel med ögonen som är orsaken till inlärningssvårigheterna.

Skelning hos babyn

Innan babyn är tre–fyra månader gammal är det vanligt att ett öga skelar inåt eller utåt. Oftast försvinner detta av sig själv, men om problemet kvarstår när barnet blir äldre måste man åtgärda det för att seendet i vuxen ålder ska bli så bra som möjligt. Om ett öga inte rör sig alls eller verkar på något sätt annorlunda än det andra bör man också kontakta läkare.

Om problemen med skelning inte rättas till kan det skelande ögat bli synsvagt (amblyopt). Hjärnan väljer att använda synintrycken från det friska ögat, och seendet med det dåliga ögat får aldrig en chans att utvecklas. Efter en viss ålder slutar hjärnan att utveckla seendet, och då är det för sent att göra något åt problemet. Ju tidigare man börjar behandla ett synfel, desto större chans är det att synen blir så bra som möjligt.

Nystagmus (ögondarrning)

Ett annat problem som kan finnas eller uppstå under de första månaderna är nystagmus. Ögonen hoppar, svänger, eller rör sig i sidled. Detta kan bero på dålig syn, fel i nervbanan mellan ögonen och hjärnan eller albinism (när brist på pigment i ögat gör att det inte fungerar som det ska). Nystagmus har också en ärftlig faktor. Om nystagmusen inte försvinner av sig själv vid tre–fyra månaders ålder bör man kontakta läkare. Barn med nystagmus har i allmänhet nedsatt syn.

Vad menas med synskada?

Synskada definieras av WHO som en synskärpa under 0,3 med bästa möjliga glasögonkorrektion. Man kan även anses som synskadad om man har högre synskärpevärden än 0,3 men synfältet är mycket inskränkt. Notera alltså att det är skillnad mellan synskada och synfel. Synfel kan korrigeras med glasögon.

Seendets olika delfunktioner

Synen kan delas in i olika delsynfunktioner, bland annat:

  • Synskärpa
  • Synfält
  • Mörkerseende
  • Färgseende
  • Visuell perception

Funktionerna kan i olika delar påverkas vid en synskada. Inte sällan är det de delar av synsystemet som tillhör centrala nervsystemet (CNS) som är i olag vid synstörningar.

Synskador hos barn

Hos barn med synproblem är det viktigt att man mäter alla de olika delsynfunktionerna, för att förstå vad som är skadat, men också vilka förmågor som finns kvar.

Om det finns fel i ögats optiska system påverkas ofta synskärpan. Glasögon eller förstorande hjälpmedel kan vara till nytta. Om synfältet är påverkat kan det vara svårt att orientera sig. Synskärpan kan fortfarande vara god. Man kanske kan läsa en bok utan problem – bara man hittar den först.

Visuell perception är hur vi sorterar och tolkar synintrycken, den process i seendet som försiggår i hjärnan, framför allt i synbarken, efter att de optiska synintrycken har mottagits från ögonen. Det handlar om hur man till exempel tolkar färg och form, figurer mot en bakgrund, lokalisation m.m. Psykologer mäter bland annat dessa egenskaper. Den visuella perceptionen riskerar att inte utvecklas på rätt sätt om det optiska synsystemet inte fungerar. Det får inte den rätta "träningen".

Prematura barn födda före vecka 35 har större risk för skelning (strabismus) och synsvaghet (amblyopi). Ju tidigare barnet föds desto större är risken. Prematura barns syn kontrolleras redan vid födseln.