Färgblindhetstest

Färgblindhet innebär som regel inte att man är helt blind för färger. Oftast handlar det i stället om en nedsatt förmåga att urskilja en viss färg, eller att särskilja vissa färger från varandra – oftast rött från grönt. Färgblindheten är vanligtvis medfödd och ärftlig. Här kan du testa ditt färgseende och få en indikation på om du behöver besöka en optiker eller ögonläkare för vidare utredning.

Test av färgblindhet hos din ögonmottagning

Ett test av färgblindhet, eller färgsinnesundersökning, görs ofta genom att du som patient får titta på bilder med mönster i olika färgnyanser, till exempel siffror och mönster som i det enklare testet ovan.

Om du har svårt att särskilja färgerna i ett visst mönster visar det sig genom att exempelvis siffrorna är svåra att se. Bilden kan se ”tom” ut eller kan tyckas innehålla ett annat mönster, kanske en annan siffra.

Ibland används metoder där patienten får sortera föremål med olika färger i en viss ordning, vilket till exempel kan fungera bättre för små barn.

Tre sorters färgblindhet

Det finns tre typer av färgblindhet:

  • Röd-grön färgblindhet
  • Blå-gul färgblindhet
  • Total färgblindhet

Röd-grön färgblindhet är den klart vanligaste formen, och total färgblindhet, att man inte alls kan se färger, är väldigt ovanligt. Med hjälp av ett färgblindhetstest hos din ögonläkare kan du få reda på vilken av dessa sorters färgblindhet du eventuellt lider av.

Vad är färgblindhet?

Färgblindhet handlar som sagt inte om total blindhet för färger, och en mer korrekt benämning är defekt färgseende eller färgsinnesdefekt. Ibland används även ordet Daltonism, efter John Dalton som upptäckte fenomenet, men det betecknar egentligen bara specialfallet där de gröna tapparna är ur funktion (se nedan).

Röd-grön färgblindhet innebär att man har svårt att skilja rött från grönt. Men det leder till att även andra kulörer som innehåller rött eller grönt blir mindre tydliga. Exempelvis kan det vara svårt att se skillnad på blått och lila (blårött) eller grönt och brunt (rödgrönt).

Det som kallas blå-gul färgblindhet betyder däremot inte att man har svårt att skilja på blått och gult, utan svårt att särskilja färgerna som befinner sig mellan blått och gult på färgskalan. Det blir svårt att skilja blått från grönt och gult från rosa. Små nyansskillnader mellan många andra färger kan också vara svåra att urskilja. 

Varför blir man färgblind?

I de allra flesta fallen är färgblindheten medfödd och nedärvd, men i sällsynta fall kan färgblindhet även orsakas av en skada eller inflammation i näthinnan eller på synnerven, och uppstår då oftast i vuxen ålder. Defekt färgseende är åtta gånger vanligare hos män (8 % av befolkningen) än hos kvinnor (1 % av befolkningen). 

Vad beror färgblindhet på?

I ögats näthinna finns två sorters synceller, de som brukar kallas stavar och tappar. Stavarna är ljuskänsliga och tapparna reagerar på ljus av olika våglängd, det som vi kallar färg. Inom tapparna finns det tre olika varianter, som reagerar på olika våglängder av ljus, eller på olika färger. Det finns:

  • Tappar som reagerar på rött ljus – låg frekvens
  • Tappar som reagerar på grönt ljus – medelhög frekvens
  • Tappar som reagerar på blått ljus – hög frekvens

Alla de färger och kulörer som vi ser runt omkring oss byggs sedan upp av de här tre grundfärgerna i olika proportion och olika mängd. Om en typ av tappar har en nedsatt funktion leder det till att informationen om den färgkomponenten tappas bort eller åtminstone försvagas, och den resulterande ”upplevda” färgen förändras. 

Följder av färgblindhet

Färgblindhet betraktas inte som en allvarlig åkomma eller ett handikapp. I stort sett fortlöper livet och tillvaron utan inskränkningar för den som är färgblind. Vissa situationer kan dock försvåras något, som att urskilja information på en färglagd karta eller hitta lingonen bland allt lingonris.

Trafikljus ger tillräckligt tydlig information även för färgblinda genom att rött och grönt har olika placering, och färgblindhet är inte något hinder för bilkörning.

Däremot kan en del yrken passa mindre bra för den som har svårt att urskilja färger. Framförallt yrken där man jobbar med färger, som textilingenjör eller inredningsdesigner. Men även yrken där det är viktigt att kunna urskilja färger i signaler eller på skyltar, som lokförare eller trafikpilot.