Skelning

Med skelning menar man att ögonen tittar åt olika håll, antingen permanent eller ibland. Skelning handlar om att ögonens muskler inte samarbetar så bra. Genom att ögonen inte betraktar samma punkt kan hjärnan ha svårt att pussla ihop de två bilderna till en. Det kan leda till dubbelseende och försämrat djupseende.

Skelningen kan visa sig i att ena ögat pekar utåt eller inåt respektive uppåt eller nedåt. Skelningen kan vara kraftig eller mild, och kan vara permanent eller latent – som bara visar sig ibland (kallas även dold skelning). Graden av skelning, det vill säga vinkeln mellan ögonen, kan vara antingen konstant eller variera med blickriktningen och kallas då komitant.

Beteckningar på skelning i olika riktningar:

  • Ortofori – rättställd ögonställning
  • Esofori – latent skelning inåt
  • Exofori – latent skelning utåt
  • Hyperfori – latent skelning uppåt
  • Hypofori – latent skelning nedåt
  • Esotropi – permanent skelning inåt
  • Exotropi – permanent skelning utåt
  • Hypertropi – permanent skelning uppåt
  • Hypotropi – permanent skelning nedåt

De följande avsnitten handlar om skelning hos barn. För information om skelning hos vuxna, se längre ner på sidan.

Skelning hos barn

Ungefär fem procent av småbarnen över 6 månader skelar. Skelning är en av de vanligaste ögonåkommorna i världen. Ändå vi vet inte så mycket om hur skelning uppstår, men det finns ett tydligt genetiskt inslag – barn till skelande föräldrar skelar oftare.

Hos små barn är permanent skelning inåt vanligast och kallas infantil esotropi. Skelning hos små barn kan leda till olika typer av synfel, framförallt låg synskärpa på grund av bristande träning och nedsatt stereoseende på grund av dålig koordination mellan ögonen.

Skelning hos nyfödda är däremot vanligt och hänger ihop med barnets naturligt låga synskärpa. Den här skelningen rättar ofta till sig när synskärpan utvecklas under barnets första månader. Om så inte sker övergår skelningen till att betraktas som en åkomma som behöver behandlas för att inte orsaka andra synproblem.

Mild skelning, eller skelning med varierande vinkel, kan växa bort när barnet blir äldre, medan kraftig skelning ofta kvarstår in i vuxen ålder.

Utredning av skelning

Skelning hos barn utreds av en barnögonläkare eller ortoptist. Förutom att mäta skelningens storlek i alla olika blickriktningar och undersöka om skelningen är permanent eller latent (tillfällig), undersöker läkaren även ett antal andra faktorer, som ögonrörlighet och stereoseende (binokularitet).

Läkaren utreder om det finns skelning i släkten, gör en allmän ögonundersökning och även en ögonbottenundersökning för att utesluta sjukdomar eller skador på näthinnan.

Behandling av skelning

Behandlingen av skelning hos barn inriktas i första hand på att förhindra amblyopi, det vill säga nedsatt synskärpa på grund av att det skelande ögat inte används och får dålig träning. Det här sker oftast genom att man täcker för ena ögat med en lapp, så att barnet tvingas använda det skelande ögat och det får en chans att träna.

Skelning kan även korrigeras kirurgiskt genom att korta av eller förlänga lämpliga ögonmuskler. Vad gäller lämpligaste åldern för det här ingreppet finns ingen utbredd samsyn. En tidigare operation tenderar att ge något bättre stereosyn, eftersom ögonen får tid att träna tillsammans. Men det kräver ofta att en ny operation genomförs senare, eftersom barnet växer och musklernas längd behöver justeras.

Injicering av botox i ögonmuskeln har ingen tydligt bevisad effekt och är inte vanligt förekommande i Sverige.

Skelning hos vuxna

Skelning kan leda till ett antal olika symptom:

  • Trötthet i ögonen
  • Dubbelseende
  • Huvudvärk
  • Svårighet att bedöma avstånd
  • Bokstäverna rör sig när man läser

De flesta vuxna som skelar skelade även som barn, men ibland kan skelningen komma senare i livet. Skelning som tillstöter i vuxen ålder beror ofta på något av följande:

  • Skelningen har alltid funnits där men varit dold eller latent, det vill säga tillfällig. Vid högre ålder kan den bli tydligare genom att ögonmusklerna tröttas, till exempel av läsning på skärm.
  • Ögonmusklerna har skadats eller förlamats. Förlamningen beror oftast på att en nerv har fått svagare blodcirkulation. I sällsynta fall kan förlamning även hänga ihop med en stroke, en tumör eller en inflammation i ögonmusklerna, men då finns oftast andra symptom också.

Dubbelseende kan även bero på grumlig lins, till exempel vid grå starr. Den som har besvär av skelning kan behöva speciella glasögon.