- Terapi är ett förändringsarbete

Att hjälpa patienterna att få passande hjälp och att fokusera på vad som är betydelsefullt, är en viktig del av psykologyrket menar David.

David har varit på Capio Psykiatri Haninge sedan 2011 och trivs i sin roll som psykolog.
– Det är ett omväxlande, stimulerande och roligt jobb, säger han. David jobbar med bedömning av patienter för terapi och neuropsykologiska bedömningar, och har terapisamtal, KBT, både individuellt och med grupper.
Genom att träffa patienter, testa, fundera, undersöka och jobba terapeutiskt känner han att faktiskt får jobba som just psykolog, vilket är givande - liksom engagerade patienter.

Omvandla forskning till verklighet

– Så fort man har en engagerad patient, som är lite med på vad man menar och som verkligen vill försöka påverka sin situation med ens hjälp, så tycker jag att det är lite extra kul. För då kan man verkligen komma någonstans.
Jobbet som psykolog är fullt av utmaningar menar David, men det är också det som är tjusningen.
– Att kunna applicera det man vet från forskningen, som är inom den ramen, till någon form av verklighet, och få det att passa i en klinisk vardag för våra patienter som inte sällan har en massa utmaningar, kanske flera diagnoser samtidigt, det tycker jag är den stora utmaningen och också det som gör arbetet lite spännande och roligt.

Att fokusera på rätt saker att förändra

Terapi är ett förändringsarbete, som inte behöver innebära att man ändrar sig själv eller sin person. Det gäller att hjälpa patienten att fokusera på rätt saker att förändra förklarar David.
– Många av patienterna som kommer till mig vill försöka ändra saker som man inte har någon realistisk chans att förändra, och får oro eller ångest. Då tror jag att man ägnar sig åt fel sak, att man kanske ger stöd åt sitt dåliga mående utan att mena eller vilja det, säger David och går till sig själv.
– Om jag skulle må otroligt dåligt över att jag är skelögd, så blir det nog väldigt illa om jag försöker dölja eller låta det styra för att folk ska märka det så lite som möjligt. Vi har alla grejer som vi är missnöjda med, men som vi faktiskt inte kan påverka eller förändra, och någonstans är det en del av vara människa är jag rädd för. Man måste hitta vägar för att det här ska störa en så lite som möjligt. Snarare än att stånga pannan blodig och försöka förändra, förändra, förändra.
Och allt går inte att lösa med psykiatrin heller.
– Vi har våra mediciner, vi har våra terapier för vissa specifika saker. Man är ute på hal is om man börjar lösa alla möjliga problem med till exempel KBT. Det har man mandat att lösa vissa problem med under vissa förhållanden.

Samarbete med patienten

David nämner stresstålighet som en viktig egenskap i hans yrke, och vikten av att kunna få till ett bra samarbete med patienten - där båda är överens om vad man ska fokusera på i ett behandlingsupplägg till exempel, vad som är viktigt och verksamt och hur man ska kunna få till det för patienten i hans eller hennes situation.
– Och att kunna förklara för patienten vad som är viktigt med att göra en utredning, vad man kan vinna på det. För det är inte alla gånger självklart, ibland kan man kanske känna som patient att det bara utreds och man kommer ingenstans, men då är det viktigt att man som psykolog kan sätta det i perspektiv för patienten och bygga motivation. Eller lyssna på patienten, ibland har patienten rätt - att det inte är viktigt med en utredning och då kunna anpassa sig. Att vara anpassningsbar tror jag är viktigt.

Rätt väg för så många patienter som möjligt

Att hjälpa patienterna att få rätt hjälp, ser David som sin grundläggande uppgift, och att det blir en rimlig mängd insatser så att patienten inte känner sig kvävd.
– Att insatserna blir tillräckligt välriktade, så att de faktiskt hjälper i den mån som en psykiatrisk insats kan hjälpa. Och för de patienter som har problem som kanske inte är psykiatriska - att också kunna hjälpa dem att få rätt typ av stöd. Det är nog en av de sakerna som jag kämpar mest med, att hitta rätt väg för så många patienter som möjligt.

Mitt arbete som psykolog en vanlig dag!

Jag gillar personligen att komma in lite tidigt, då det är lugnt. Vill ha en timme i början av dagen där jag kan dricka kaffe och administrera: skriva gamla journaler, brev till patienter, fila på något utlåtande.

På förmiddagen brukar det vara ett par patientbesök, det kan vara något bedömningssamtal, något KBT-samtal. Efter lunch brukar det vara någon gruppbehandling och jag kan därefter ha avsatt en längre tid för att verkligen dyka in och göra något utlåtande, utvärdera något testresultat. På eftermiddagen kan det vara patientbesök där jag gör en neuropsykologisk testning.