Karins berättelse:Hon längtar efter att få gå på restaurang med sin man

Karin och Oscar har rest i nästan hela världen tillsammans, men nu är Oscar sjuk och kan knappt ta sig utanför dörren. Istället för att ligga på sjukhus får han hjälp av ASIH, avancerad sjukvård i hemmet. Och av Karin. "Det är svårt att vara borta mer än en dag. Men det känns väldigt tryggt att veta att jag kan ringa ASIH om det är något."

Efter nästan 40 år tillsammans, år fyllda av resor, äventyr och kulturella evenemang, blev Oscar svårt hjärtsjuk. Han behöver nu avancerade behandlingar och kan, på grund av minskad ork och problem med en fot, inte gå på egen hand. Parets äventyr är numera mycket begränsade.

– Vi kan inte längre göra allt som vi skulle vilja göra. Det är lite synd, allt blir lite tråkigare. Jag försöker göra saker och ting på egen hand, men det blir inte riktigt samma sak. Man är tvungen att ställa om, berättar Karin.

Hon gör numera alla ärenden, matlagning, besök på restaurang, opera, teater och konserter själv eller tillsammans med vänner. Ibland gör hon även kortare resor.

– Det är svårt att vara borta mer än en dag, eftersom det känns oroligt att lämna honom ensam. Det är lite påfrestande. Men det känns väldigt tryggt att veta att ASIH är här på morgonen, om jag ska iväg någonstans då. Och att veta att jag kan ringa om det är något, säger hon.

Oscar blev ansluten till ASIH vid Dalens sjukhus i samband med att han låg inlagd för långa sjukhusbehandlingar mot symtomen av sin hjärtsvikt. Hans läkare tyckte att han, istället för att ligga inlagd, kunde få de avancerade behandlingarna i hemmet med hjälp av ASIH. Nu kommer en sjuksköterska hem till dem en gång varje dag för att bland annat injicera läkemedel, ta prover och mäta blodtryck på Oscar. I teamet av sjukvårdspersonal från ASIH Dalen som vårdar Oscar finns också läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator.

Att ha främmande människor på ständiga besök i hemmet kan göra vem som helst lite obekväm.

– Jag var nog orolig i början för hur det skulle gå. Speciellt om det skulle vara flera olika som kom, jag vet hur det har varit för andra med hemtjänst hemma. Men det känns inte så med ASIH, det känns så naturligt.

Karin och hennes man har tidigare inte varit särskilt mycket av morgonmänniskor, utan gärna gått upp sent om de kunnat. Numera går de upp runt åtta varje morgon eftersom de vet att ett besök från ASIH väntar runt klockan nio. Men de vill själva ha det så.

– Det är både bra och dåligt att man behöver gå upp på morgonen. Man hade kunnat ligga och dra sig mycket längre, men det är bra att få komma upp. Det är bättre att ta en liten lur på eftermiddagen istället om man är trött, säger Karin och ler.

Vissa patienter som bor ensamma och har svårt att ta sig till dörren för att öppna dörren själva lämnar ifrån sig en nyckel till ASIH. Det har inte Karin gjort, dels för att hon själv kan öppna dörren och dels för att hon inte är bekväm med det än.

– Nej, det är lite känsligt, en integritetsgrej. Men jag skulle egentligen inte ha något emot att lämna den till ASIH, jag skulle inte vara orolig om jag behövde det, säger hon.

Hon säger sig vara nöjd med vården från ASIH hittills.

– Vi är faktiskt väldigt positiva. Det är inga problem, inget krångel, man vet var man ska ta vägen om det är något och de är gulliga och trevliga. Det är inte minst väldigt skönt att de sköter allt praktiskt kring honom.

Oscar blir sakta lite bättre, och tränar med sjukgymnastik för att kunna börja gå, om än med rollator, igen. Mest av allt längtar nu Karin efter lite egen tid, och att hon och Oscar ska kunna göra saker tillsammans.

– Jag kan ta ledigt någon kväll och göra något roligt, även om jag alltid är orolig när jag vet att han är ensam hemma, men att åka iväg på något båda två, det saknar jag verkligen. Målet är att åtminstone kunna gå på restaurang ihop igen.

 

Ida Widberg,
Medicinjournalist