”Smärtrehabiliteringen såg hela mig”

För Carin Dannefalk Lindberg blev smärtan svår när hon fick ont i en höftled. Hon har jobbat som distriktssköterska nästan hela livet, och det var mycket spring och stress i jobbet.

Det var i 60-årsåldern jag började känna av höftleden. Jag har också haft muskelbesvär med nacke, axlar och artros. Carin genomgick en lyckosam höftledsoperation, men efter det fick hon besvärliga migränattacker.

Jag känner mig ändå priviligierad. Efter höftledsoperationen var jag smärtfri. Jag har kunnat gå långa fjällvandringar, syssla med skidåkning. Jag väldigt glad över att jag hade så mycket rörlighet och kunnat göra så mycket ändå.

Efter jag fyllde 60 år så tog jag pension på halvtid och det blev roligare att jobba, för att jag kunde välja mer själv, och då valde jag att jobba med barnhälsovård. Jag jobbade faktiskt tills jag fyllde 70 år.

När smärtorna dök upp igen så gick Carin till sin vårdcentral. Hon sökte upp sin husläkare och fick läkemedel, men det gav henne besvärliga biverkningar och uppföljningen var bristfällig.
– Jag måste tyvärr säga att jag skäms för min egen verksamhet.

Carin skrev en egenremiss

Efter vårdcentralen visste Carin inte riktigt vart hon skulle vända sig. Då var det en kollega på jobbet som sa att hon borde skriva egenremiss till Capio S:t Görans sjukhus, så hon chansade och gjorde det. Och Smärtrehabiliteringen tog emot henne. 

Det jag tycker är bra med Smärtrehabiliteringen är bemötandet och att hela teamet arbetade med mig. Jag fick träffa Hanna, Agneta och Helen tillsammans i en och en halv timma, där de bara fokuserade på mig. Det var den längsta och bästa konsultationen jag fått någonsin. De är superprofessionella i var sin specialitet.

Carin tyckte också om stämningen på rehabiliteringen. Den var mjuk, rofylld och öppen. Hon kände att hon fick kunskap om smärtans väg och hjärnans funktion vid smärta. Hon fick en populärvetenskaplig framställning som var lätt att ta till sig.

Valde enskild terapi

Jag blev tillfrågad om jag ville gå i grupp men jag valde en enskild terapi och det gick ju bra. Det var ett bra alternativ att man kunde göra så.

Carin fick hjälp med att sätta individuella mål och det var också bra, tycker hon.

Det känns som att jag har fått bättre kontroll över min smärta och jag är verkligen glad över den här multimodala rehabiliteringen. Jag har lärt mig vilken fysisk aktivitet som jag trivs bäst med.

För Carins del blir det stavgång, bad i varmvattenbassäng och yoga två dagar i veckan som gäller. Hon har också mål för fortsatt viktstabilitet, sjunger i kör och är med sin familj. Hon ser till att få både aktivitet och återhämtning.

Jag räknar med att jag aldrig kommer att bli helt smärtfri, men jag känner att jag har blivit smärtlindrad, och det räcker för mig. Det känns bra att jag har fått utprovat tabletter som passar mig och att jag får uppföljning så att de ser hur det går för mig. Konsulterna skrev samtidigt i journalen medan vi samtalade på Smärtrehabiliteringen. Jag fick se min journal direkt och det känns också bra.

Ibland känner man sig energifattig. Och man måste acceptera att inte kunna köra på hela tiden. Jag gillar verkligen att Smärtrehabiliteringen ser till hela människan. Det upplevde jag under min rehabilitering där.