Isabella har alltid tyckt att mat är krångligt

 ”En ätstörning sitter inte i vikten utan hur man hanterar allt som har fått en att sluta äta.” När livet helt enkelt inte fungerade längre – då sökte Isabella själv hjälp.

Kvinna i kök gör iordning mat

Jag har alltid tyckt att det är krångligt med mat, men det var först i vuxen ålder som jag blev sjuk i anorexi. När det gick så långt att jag fick svårt att fokusera på jobbet och att livet helt enkelt inte fungerade längre, sökte jag själv hjälp i öppenvården.

Det tuffa i öppenvården var att jag var tvungen att ta halva ansvaret helt själv. Jag klarade inte riktigt av det. Att sköta middagarna själv på vardagar och helger var för tufft. Öppenvården hade inga möjligheter att hjälpa mig på något annat sätt så tillsammans jobbade vi hårt för att jag skulle få en remiss och komma till Capios ätstörningscenter i Varberg.

Om beslutet - "Bedömningssamtalet kändes skönt. De förstod mig direkt"

Min största rädsla var att de på ätstörningscentret skulle tycka att jag inte var tillräckligt sjuk och att de inte skulle ha plats mig. Men bedömningssamtalet gick bra. De förstod mig direkt. Jag behövde inte förklara mig en massa och svara på en massa följdfrågor som jag var rädd för och redan efter två veckor fick jag en plats.

Om tiden på Varberg och KBT-E behandlingen

Motivationen och måltiderna var det absolut svåraste under min tid på Capio Ätstörningscenter. Men med personal runt omkring, som hela tiden coachade mig klarade jag faktiskt av det. Även om det kunde ta 45 min att äta en glass.

Stödet kring måltiderna var jättebra. De sitter med och ger sig aldrig. Man måste göra jobbet själv, men man behöver inte klara av det själv. Man känner sig inte ensam. Personalen fick mig att känna mig trygg så att jag kunde vara öppen med alla mina känslor och tankar vilket hjälpte mig framåt.

En metod som handlade om mer än bara mat och vikt

Till skillnad från mina erfarenheter från öppenvården, handlade det på Capio inte bara om mat och vikt. En ätstörning sitter inte i vikten. Här handlade det självfallet också om att börja äta, men framförallt om att lära sig hantera det som hade fått en att sluta äta. Hur man ska hantera tankarna och agera i olika situationer. Dessutom jobbade vi med självkänsla och acceptans kring hur kroppen ser ut.

Miljön spelade stor roll i processen att må bättre

Förutom personalen och metoden spelade miljön stor roll i min process för att må bättre. Omgivningen är fantastisk med närhet till havet och själva boendet är mer som hemma än som ett sjukhus. För mig fick själva sjukhusmiljön i öppenvården mig att känna mig sjuk. Här får man inreda sina rum som man vill och det blir inte alls sjukhuslikt utan ganska mysigt. På slutet av behandlingen här på Capio fick min man till och med bo med mig här. Det gav oss möjlighet att träna på vardagen innan det var dags att skrivas ut. Det var guld värt.

Hur har du det nu?

Idag mår jag mycket bättre, men det tog nästan 1,5 år efter att jag blev utskriven innan jag kände mig friskare.

Om Isabella

Namn: Isabella*
Ålder: 28 år
Om ätstörningsproblematiken: Blev sjuk i 20-års åldern
På Capios ätstörningscenter: Kom till Capio Ätstörningscenter 2018

*Det är inte Isabella på bilden. 

blommor

Isabellas tips till dig

Våga släpp kontrollen om ätstörningen och lita på personalen och på att behandlingen funkar. Det tar tid, men till slut kommer man i mål.