”I Varberg tog man tag i min ätstörning på riktigt”

Linnea har haft ätstörningar under hela sin tonårstid som tagit sig uttryck i anorexia, depression och självskadebeteende.

Promenerande kvinnor

Mat har länge varit min största fiende. Min första ångestattack fick jag i matsalen i skolan vid 12 års ålder men hjälp fick jag först som 15-åring, när läget blev akut. Då isolerade jag mig och gick ner mycket i vikt. Jag fick kontakt med BUP och blev inlagd i fyra månader. Den första behandlingen bestod av dagvård, vilket innebar att jag var där på dagarna men sov hemma. Det var bara fokus på att äta mat och gå upp i vikt och jag upplevde att ingen förstod mig och varför jag mådde som jag gjorde.

Under mitt år i nian och ändra fram till andra året på gymnasiet fick jag både öppenvård och psykologhjälp. Det var många psykologbyten. När jag hittade någon jag tyckte om slutade den personen, vilket gjorde att jag hade svårt att knyta an och öppna mig. Det blev en ond cirkel. När det inte gick att kontrollera ätstörningarna tog jag ut det på mig själv. Jag skämdes och isolerade mig. Jag tyckte att ingen lyssnade och att ingen förstod. Psykologerna försökte övertyga mig att gå tillbaka till dagvården, men eftersom mina erfarenheter från första gången inte varit bra ville jag inte det.   

När jag blev ”vuxen” och det var dags att skrivas över från BUP till vuxenpsykiatri hjälpte mina kompisar mig att be om nytt stöd. Det var till slut vuxenpsykiatrin som rekommenderade Capio Ätstörningscenter i Varberg. De skickade en remiss och Capio godkände den.

Om beslutet  – ”Jag ville inte vara andras problem längre”

Mina känslor inför besöket på Capio i Varberg var blandade. Innerst inne visste jag att jag behövde hjälp, men jag var så rädd. Anorexian var hela min värld och det kändes omöjligt att leva utan den. Jag var också osäker på om jag skulle orka börja om med att bli frisk och jag kände inte riktigt att jag var värd att få hjälp. Avgörande för beslutet blev till slut att jag inte ville vara andras problem längre.

Om tiden på Varberg och KBT-E behandlingen

De första och starkaste intrycken när jag kom till Capios ätstörningscenter var miljön och personalen. Jag hade föreställt mig ett låst sjukhus, en institution, men det var precis tvärt om. Det var inget låst sjukhus som jag hade förställt mig, och byggnaden låg i en fantastiskt fin natur. Dessutom öppnades en helt ny värld när jag mötte min behandlare första gången. Hon var välkomnande, visade mig att jag hörde hemma här och att det går att må bättre. Jag kände tillit direkt. Personalen gjorde allt för att visa att de fanns där för mig, vilket jag aldrig upplevt tidigare. Även de andra patienterna gjorde avtryck i mitt liv. Vi är några som träffades på Capio som fortfarande umgås även nu efteråt.

Det svåraste var att gå in i behandlingen fullt ut, att släppa taget. Det tog väldigt lång tid att börja följa instruktionerna till punkt och pricka och våga lita på behandlingen. Jag vågade inte riktigt släppa kontrollen över anorexian. Det gjorde att det tog tid att ställa om. Allt tog tid. Allt från att dricka ett glas vatten till att äta 6 måltider om dagen eller att gå från att träna till att sitta still.

KBT-E behandlingen omfattar tankar och känslor, inte bara mat och vikt

Till skillnad från tidigare behandlingar, upplevde jag att den hos Capio var betydligt mer specifik och inriktad på problematiken kring just ätstörningar. Det tyckte jag var bra. Arbetet omfattade tankar och känslor och inte bara mat och vikt. Jag har lärt mig så mycket om hur ätstörningar och kroppen fungerar. Tillsammans har vi verkligen ändrat mitt tankesätt.

Hur har du det nu?

Man inte är helt frisk bara för att man skrivs ut. Däremot så mår jag bättre nu. Ätstörningen kan smyga sig på ibland och även depressionen kan ge sig tillkänna. Men jag har fått med mig många bra verktyg från Varberg som hjälper mig att hantera allt kring mat och känslor.

Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den punkten jag är idag. Men det gick och jag upplever till och med att jag idag är starkare som person, bara för att jag har gått igenom så mycket.

Om Linnea

Namn: Linnea*
Ålder: 19 år
Om ätstörningsproblematiken: Haft ätstörningar under hela sin tonårstid
På Capio Ätstörningscenter: Fick behandling under 10 månader och skrevs ut 2019

*Det är inte Linnea på bilden. 

Linneas tips till dig

  • Ge dig aldrig, be om hjälp. Det finns så mycket hjälp att få bara du tar tag i det. Jag hade själv önskat att jag hade legat på mer när det stöd jag fick inledningsvis inte fungerade.
  • Ha tålamod när du är i behandling. Låt det ta tid. Efter ett tag kommer bitarna falla på plats.