Poddmottagningen – 17. Semester och relationer (textform)

Mer sommarlycka åt folket! Psykolog Anneli Farnsworth von Cederwald är tillbaka i studion för att prata relationer - och hur vi kan passa på att vårda dem när vi är lediga. Här har du hela avsnittet i textform.

*Signaturmelodi* 

 

Intervjuare: Hej och välkomna tillbaka till Poddmottagningen! Jag som är programledare heter Jeanette Conte och när vi spelar in det här då står ju sommaren för dörren och förväntan är hög, eller så kanske vi undrar lite grann över hur sommaren kommer att bli, för det innebär ju faktiskt mycket tid med nära och kära och i och med de här tidernahar man också kanske redan varit väldigt tätt inpå och det här är kanske något som oftast är positivt, men det kan ju vara en aning komplicerat och ganska tufft faktiskt, så i dag ska vi prata lite grann om semester och relationer. Och tillbaka i studion från Malmö har vi psykolog Anneli Farnsworth von Cederwald. Hej igen!  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Hej! 

 

Jeanette Conte: Hur mår du?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Eh, jag mår bra. Jag är lite lite nervös, som vi pratade precis om innan, för jag har lämnat min hund hemma ensam för första gången. *Skratt*. Men annars är det jättebra! Otroligt vackert väder och en härlig försommardag.  

 

Jeanette Conte: Ah, och hund- och människorelationer är ju starka om nåt 

 

*Skratt*  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: You´ll tell me.  

 

Jeanette Conte: Men du Anneli, är det fjärde gången du är med nu?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det är det faktiskt, det är det faktiskt.  

 

Jeanette Conte: Ja, och då tänkte jag, kan vi inte få reda på lite mer om dig? Vem är du?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, eh, jag heter Anneli och jag bor i Malmö som vi har pratat om innan, fast jag inte pratar skånska, jag kommer från Stockholm från början, och jag är ju psykolog och har jobbat inom Capio egentligen sedan jag tog examen, eller innan jag tog examen till och med. Så att jag har varit inom Capio i 4-5 år någonting sånt där. Och då jobbar jag på vårdcentral. Sedan så forskar jag också på primärvård och på psykologisk behandling inom primärvård och har precis skrivit en bok om det, så det är primärvården som ligger mig nära om hjärtat om man säger så. Och där möter man ju alla möjliga sorters problematiker och alla möjliga sorters människor i alla skeden av livet och det tycker jag är jättespännande.  

 

Jeanette Conte: Ah, kul, nu fick till och med jag reda på lite mer om dig.  

 

*Skratt* 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, yes.  

 

Jeanette Conte: Och idag ska vi som sagt prata om relationer och det har jag förstått är lite av ett favoritämne hos dig?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Mm, det är det.  

 

Jeanette Conte: Vad är det med relationer som är så intressant tycker du?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Jag tror att det är att relationer har en sån himla möjlighet att påverka människor i alla riktningar, alltså har man en riktigt bra relation som verkligen funkar och som bidrar med någonting så höjer det kvaliteten på hela livet och har man då tvärtom en relation som inte funkar så kan ju det ge liksom, eh, ah men sår för många år framöver och göra att allting känns väldigt tufft. Så att ha goda färdigheter i hur man gör relationer tänker jag är verkligen en sån styrka hos människor.  

 

Jeanette Conte: Mm.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Så därför tycker jag att det är så himla spännande och viktigt att jobba på.  

 

Jeanette Conte: Alltså för det känns ju ändå som att relationer, det är lite som genomgående från att man är liten till att man är vuxen, att det är fasiken inte lätt, för man har ju relationer med folk, inte bara nära relationer, utan arbetskollegor och släktingar och vänner och så där. Varför är det så svårt?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Jag tänker att det är svårt för att vi är komplexa varelser med komplexa behov och liksom alla bär på sin ryggsäck som gör saker och ting liksom lättare och svårare och sedan så lever vi ju i dag också i ett samhälle där vi har väldigt väldigt många relationer, så kanske det inte alltid har varit heller, att man behöver förhålla sig till så många människor samtidigt.  

 

Jeanette Conte: Mm, men det känner jag lite är en fördel, man kan ju välja mer då.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Absolut, absolut, det finns verkligen för- och nackdelar med allting.  

 

Jeanette Conte: För jag vet jag pratade med mamma om det, som är Norrlänning. När hon växte upp, om det var någon som var lite udda i en by, då var ju den helt isolerad, den var helt själv för resten av livet.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Absolut.  

 

Jeanette Conte: Nu kan man ju i alla fall liksom kolla lite till höger så är någon annan där, om inte annat.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men exakt, där har du en bra poäng.  

 

*Skratt* 

 

Jeanette Conte: Vilka klassiska fallgropar då ser du som psykolog när det gäller våra nära relationer?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men om man pratar om kärleksrelationer framför allt, som är de som vi oftast spenderar mest tid med i alla fall, i undantag våra barn kanske, så skulle jag säga att det handlar just om kommunikation och oftast brist på kommunikation, kommunikation vid fel tillfällen, att man tar bara upp saker som skaver när det är som mest akut och kanske ofta sent på kvällen när man är hungrig och trött och då blir det helt enkelt inte så bra när man pratar om det.  

 

Jeanette Conte: Okej, så att man ska prata om det i tid?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Precis, precis. Och sedan så finns det ju en massa dynamik i liksom kärleksrelationer, som är komplicerade egentligen, att vi ställer väldigt höga krav på våra relationer nu för tiden. Det är liksom inte nog att man önskar liksom en bra förälder till sina barn till exempel utan man vill också känna en livslång passion och liksom ha ett väldigt aktivt och nära sexliv hela livet och ens partner ska vara ens bästa vän och det är liksom många roller som vi förväntar oss av en och samma person och är man inte medveten om att det är höga krav att ställa på någon så tror jag också att det är en ganska vanlig fallgrop.  

 

Jeanette Conte: Ah, just det, och hur löser man det där då? Det är egentligen två frågor:  
1. Finns det såna relationer, kan man ha det?  

  1. Om inte, asså hur ska man tänka? 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Mm, jag tror att den perfekta relationen existerar ju såklart inte, sedan är det klart att det finns relationer som är mer så och mindre så, men dels så ska man kanske försöka förtydliga för sig själv vad man verkligen vill ha ut av en kärleksrelation, alltså om jag inte kan få alla de här sakerna, vilka är viktigast för mig och stämmer den bilden överens med min partners och kan vi prata om det på något sätt och om min partner inte kan möta alla delar av det här, finns det andra utlopp för dem, alltså om min partner kanske inte kan vara min bästa vän till exempel, finns det andra människor som kan vara det? Kan jag bygga ett helt nätverk omkring mig som kan fylla mina behov? 

 

Jeanette Conte: Kommunikationen känns ju väldigt liksom central i de nära relationerna. Det finns ju olika ben där, det ena är ju, och vi kanske ska börja där. Svårigheten i att kommunicera och berätta vad man känner och vad man tänker och det gäller ju oavsett om man tänker att man vill prata om någonting som man tycker att den andra ska göra eller inte göra eller prata om hur man känner. Vad är det som gör att det är så svårt med den man lever med?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Dels så tror jag att det är en brist på övning, om man aldrig har den typen av samtal så kommer det ju vara jättesvårt när man väl ska ta det. Jag tror också att det är att man ofta kanske har liksom ett eller två problem som är kanske lite mer omfattande eller som man känner att, men det här skaver verkligen hos mig, att man väntar med att uttrycka sina behov tills det är en sån jättegrej, och det är ju egentligen inte det man ska börja med. Jag tänker att lösningen på många såna saker är att man har någon form av utrymme där man på ett liksom lite prestigelöst sätt kanske lyfta den här typen av grejer just innan de blir så himla himla stora. Som med mycket annat så är liksom prevention lösningen, man ska inte vänta tills det nästan är för sent, för då är det jätte jätte tufft.  

 

Jeanette Conte: Jag såg någon rolig sketch, Hej hej vardag tror jag det var, som hade ritat när hon sitter och pratar med sin tjejkompis i baren typ och så berättar hon om sin man att hon blev så sur så här på någonting han har gjort och då svarar kompisen så här att Ah, men vad säger han om det då?” och då svarar den andra ”Nej, nej, jag har alltså inte sagt det till honom”.  

 

*Skratt* 

 

Jeanette Conte: Det är lite så man känner ibland, att det är tufft att säga det direkt till någon.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, ja.  

 

Jeanette Conte: Har du något konkret tips då? Om man ska närma sig, nu måste jag göra det här, hur ska man säga till någon att man behöver prata, alltså har du något bra ingångstips?  

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men det har jag faktiskt. Jag har, det är liksom ett ganska stort tips, men det är liksom ett sätt att organisera sin kommunikation på ett sätt som jag tycker är jättefint och det fungerar jättebra. Eh, och som man kanske kan testa under semestern till exempel för att se hur det funkar. Är du nyfiken på att höra mer?  

 

*Skratt*  

 

Jeanette Conte: Ja, sjukt nyfiken. Berätta, berätta!  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ah, men va bra! Nej, men jag brukar ju kalla det för någon slags relationship checking, vet inte varför det blir på engelska, men så blir det. Och det det är att man på förhand kommer överens om ett antal teman som man ska prata om varje vecka eller varje månad och man väljer själv vad som är rimligt utifrån sin livssituation och sedan så kör man en sån checking där man går igen de här teman varje söndag eftermiddag eller den första lördagen varje månad, eller vad det nu kan vara för någonting, oavsett om man där och då har några små behov som man vill uttrycka, eller stora behov, eller ingenting alls att uttrycka utan säga att allting fungerar jättebra.  

 

Jeanette Conte: Mm.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Då kan man ju då till exempel prata om, ah, men hur ekonomin funkar till exempel, det är ett vanligt liksom gräl 

 

Jeanette Conte: Ja, det härliga ämnet.  

 

*Skratt*  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, precis. Hur den andra har det på jobbet och hur det påverkar liksom familjen, man kan prata om sex och närhet, man kan prata om egentid och tillsammanstid och liksom ha som en liten, ja men där man uttrycker hur man tycker att det har varit den senaste månaden kanske och hur man önskar att det ska vara den kommande månaden. Och i det här så är det ju jätteviktigt också att det inte bara handlar om att liksom klaga eller lyfta upp saker som inte funkar utan också att lyfta upp det som faktiskt funkar och sedan när man liksom går igenom de här områdena så kommer man fram till några små punkter som man tänker sig att man ska jobba på under den kommande månaden då, som kanske kan vara då att om man upplever att det finns en brist på fysisk närhet i vardagen till exempel, så kanske man kan ha som en punkt att den här månaden så ska båda ta initiativ till att kramas en gång per dag och sedan så nästa månad så följer man upp det här. Gjorde vi det här och om vi gjorde det, gud va bra! Och gjorde vi det inte, varför inte och så vidare 

 

Jeanette Conte: Okej, och då har jag två frågor. Om man är den personen som vill prata och är tillsammans med en partner som inte vill prata. Hur gör man då?  
 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det är ju ett jätteviktigt område att prata om i sig självt. Alltså att då kanske man ska börja med, på vilket sätt vill den andra personen kommunicera, som uppenbarligen inte funkar med det sättet vi gjort hittills. Är det att den personen behöver mer tid, mer förberedelse, att den tycker att det är jobbigt att prata on the spot liksom och liksom hellre vill att, ah, men man läser någonting tillsammans och sedan diskuterar det eller något annat liksom sätt att närma sig lite från sidan liksom, därför jag tror att bakom det där att inte vilja prata så gömmer sig oftast någonting annat och är det så att den personen verkligen inte liksom kan sätta ord på sina känslor och sina behov och så vidare så är det ju verkligen något som man behöver lyfta fram och jobba med tillsammans.  

 

Jeanette Conte: Från andra hållet då. Om man är en person som inte vill prata hela tiden och man har en partner som vill prata hela tiden, vad gör man då?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men den dynamiken brukar jag ofta uppleva då när man har dåliga erfarenheter av kommunikation, alltså att det kanske finns ett visst tema eller nåt sånt där som man hela tiden fastnar i och att det kanske blir lite ältande, att man liksom inte vill liksom lyssna på den andra, liksom snackar på om samma sak om och om igen liksom, och då tycker jag också att det kan hjälpa att strukturera upp det lite på det sättet som vi precis pratade om, alltså både att man kanske säger att den här otrohetsaffären som skedde för fem år sedan, vi pratar bara om den en gång i månaden, då checkar vi in och sedan ser hur det här påverkar dig fortfarande, finns det något jag kan hjälpa dig med och så vidare och vi kan komma fram till liksom konkreta punkter som jag kan göra kanske för att visa dig att jag bryr mig eller så, men däremellan så låter vi det vila, så att man får positiva erfarenheter av att kommunicera kring saker och ting och kanske känner att man kommer närmare varandra.  

 

Jeanette Conte: Ja, men härligt! Finns det några generella no noeller vanliga misstag när det gäller sättet vi pratar med varandra på, som du kan dra?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men det är väl att kanske ta konflikter och diskussioner när det är akut liksom, alltså liksom när folk är arga eller när det är liksom en situation där det inte kommer finnas något gott ur den situationen, sent på natten liksom eller när man kommer hem från krogen, eller vad det nu kan vara för någonting. Det skulle jag säga är en generell no no. Sedan så finns det ju också kommunikationsmissar som är vanliga, alltså att vi…, nästan inga människor gillar att bli beskrivna, alltså man gillar inte att någon säger att ”Du är så här eller ”Du är si... Och tyvärr gör vi ju ofta det när vi kommunicerar med kanske vår partner, att ”Du är verkligen inte bra på att plocka ur diskmaskinen, du är lat 

 

*Skratt*  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Såna grejer. Man kan till och med ogilla att höra positiva saker om sig själv, alltså man gillar inte att ha den berättelsen upptryckt i ansiktet, så att beskriva konkreta beteende och handlingar istället är oftast bättre.  

 

Jeanette Conte: Och hur gör man det då om det är någon som man tycker är dålig på att plocka ur diskmaskinen, hur ska man kunna säga det då?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, jag ska inte låta för psykologig här, men… 

 

*Skratt* 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Man kanske kan säga så här att ”Jag skulle verkligen uppskatta om vi ställde tallrikarna lite närmare varandra, det hade gjort att det här kändes mycket bättre för mig”. Ja, det var ett dåligt exempel, men något i den stilen i alla fall.  

 

Jeanette Conte: Ja, men jag fattar. Men jag kan ju också känna så här då, om jag lever med någon som skulle tycka till exempel att det är jätteviktigt att man staplar rätt, ja men då kan väl del stapla, måste jag anpassa mig att stapla som den vill, vart går gränsen där?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men det är en jättebra fråga för den är superaktuell tänker jag och i någon mån så är det verkligen så och framför allt med hushållssysslor och sånt så är det också kanske en sån sak som man behöver prata om, i ett sånt här lite mer förebyggande syfte. Därför att om det nu är så att någon har jättestrikta regler kring hur diskmaskinen ska packas, då kanske det är bäst om den personen gör det, men då kanske man behöver komma överens om det från början, att ”Eftersom det här är så viktigt för dig så är det du som plockar in saker i diskmaskinen, men jag sköter tvätten då”, eller vad det nu kan vara för någonting. Alltså så att man liksom kan dela upp det på ett lite annat sätt, men det som ofta händer, apropå fallgropar, det är ju liksom att det här pågår lite under ytan och sedan går någon och är förbannad över att den andra sköter tvätten hela tiden och den andra går och är förbannad på att den andra liksom inte plockar in i diskmaskinen. Så att bara uttala det och göra det officiellt liksom kan hjälpa.  

 

*Melodi*  

 

Jeanette Conte: Men du, semester. Ah, den här underbara tiden. Man ska vara med familjen hela dan och de är så mysigt och man kommer närmare varandra. Oftast är det ju inte så om man lever i en relation. Sedan kan det ju vara så att även om man inte lever i en relation och har släkt och nära vänner eller om man är ensamstående med barn så har man ju liksom folk in your face 24-7 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, ja 

 

Jeanette Conte: Så det är verkligen blandade känslor man har under semestern.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Mm.  

 

Jeanette Conte: Hur liksom, har du något generellt tips, hur ska man tänka så här inför ledigheten?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, nu känns det som att jag är en robot som upprepar mig om och om igen, men jag skulle ju liksom prata igenom det innan det blir jobbigt och framför allt om man kanske vet att i vår familj så blir det här ett problem liksom, så bör man kanske sätta sig ner innan folk har hunnit surna till och blivit trötta på varandra och fråga kanske alla i familjen, också barnen tänker jag, vad de önskar ha ut av semestern och vilka behov de har kopplade till det och att försöka hitta någon balans där mellan tillsammanstid och egentid och liksom ett sätt att strukturera det som gör att de flestas behov i alla fall blir mätta för det mesta.  

 

Jeanette Conte: Mm. Vad är de vanligaste utmaningarna under semestern? Vad är tuffast för folk?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Jag tror att det är barnen faktiskt, att behöva underhålla barn som annars har mycket annat stimuli. 

 

Jeanette Conte: Ja, och det konstanta ätandet.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, ja. Det tror jag faktiskt att det är. *Skratt* 

 

Jeanette Conte: Mm.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Och att såna saker som man kan kanske trycka undan lite grann när man har vardagen som distraherar en och kanske kommer upp och man ser ju en ökad skilsmässostatistik efter semestern och det tror jag ändå att det finns en koppling till det att man kanske inte kan ignorera saker.  

 

Jeanette Conte: Jag tänkte fråga dig nämligen, det hade jag också hört att många tänker att ”Det är skönt, nu hinner vi ifatt med varandra under semestern och sommaren” liksom, men statistiken visar tvärtom, att det är efter sommaren som folk har fått nog.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, precis, och jag tänker att man verkligen måste tänka att någonting måste förändras om man verkligen har problem i sin relation, alltså att bara tid kommer ju inte hjälpa om man fortsätter att göra precis samma sak som man har gjort tidigare, utan då måste man ju liksom testa någonting nytt, att prata med varandra på ett nytt sätt, eller att aktivt arbeta på att åtgärda de sakerna som inte funkar, då kan ju tid vara jättejättehjälpsamt , men bara tidens gång när man liksom bara ser de här sakerna som inte funkar krypa närmare och närmare kommer ju göra att det blir sämre.  

 

Jeanette Conte: Mm, och en annan sak under just semestern som känns som en vanlig sån diskussionsfråga, det är ju om man är olika personlighetstyper, alltså någon vill ligga på stranden och bara slappa och inte göra någonting och den andra vill hajka, åka och campa, träffa folk, grillfester, man vill liksom olika saker på sina semestrar. Hur gör man då?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, är din erfarenhet att människor brukar veta det här om sig själva? Att de säger så här att ”Jag är en sån som…” eller vet man det om sin partner eller hur?  

 

Jeanette Conte: Generellt kan jag säga så här att det känns oftare som att mammor tycker att det ska aktiveras. Vad ska vi göra i dag, när åker vi, ska vi packa picknick, ska vi åka till stranden, ska vi åka till zoo på torsdag och den andra partnern är lite mer ”Måste vi planera, kan vi inte bara chilla och ta det som det kommer?”.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Just det.  

 

Jeanette Conte: Och då blir det liksom en frustration över att en partner gör ingenting, den vill bara vara hemma och slappa och den andra vill liksom att man ska hitta på saker, göra grejer, inte bara gå och pilla naveln och där kan det ligga en frustration.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men absolut. Nu kommer uppreparroboten tillbaka. *Skratt* Jag tänker att det är ju ett typexempel när man inte ska ta den diskussionen klockan halv tio på morgonen när den ena partnern då har gått och liksom frustrerat vandrat i cirklar i en och en halv timme och väntar på att de andra ska vakna och äta frukost och man liksom redan har packat väskorna och står och skriker liksom ”Varför är det ingen annan som tar ansvar för nått av det här jävla hushållet?” 

 

*Skratt* 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Utan att liksom pratar man om det redan i början, och då kanske man kan liksom säga så här att tidigare år så har jag känt det som att jag har ett större behov av att vi ska komma ut och göra grejer och liksom du verkar ha ett större behov av att stanna hemma och inte ha så mycket planerat. Hur tycker du att vi ska balansera detta på något sätt? Ska vi göra varannan dag? Ska vi planera veckorna redan på söndagen så vi vet vilka dagar vi ska göra saker eller ska vi ha vissa avsatta vilodagar då vi aldrig planerar någonting så du får dina behov mötta? Alltså hitta strukturer för att alla behov blir mötta, i alla fall vissa tider vissa dagar.  

 

Jeanette Conte: Men du, jag måste ändå fråga, för jag kände ju ändå att, med egna erfarenheter och andras erfarenheter så känner man att man har pratat om det här en miljard gånger och man kommer liksom ingenstans. En säger ”Ja men, vi gör ju aldrig någonting, kan du någon gång någonsin planera och strukturera upp någonting och den andra säger så här att ” Men gud, du chillar aldrig”. Man tar upp det, berättar om det, ibland kanske man säger att vi får göra det nån gång, men det händer liksom inget mer. Man fastnar i den där diskussionen. Hur kommer man vidare, hur gör man?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Det finns liksom några knep och de knepen kan liksom räcka en bit på vägen. Man ska liksom alltid komma ihåg att om det finns problem i relationen som man liksom har kämpat för att lösa länge och man liksom inte kommer vidare så är det en bra idé att gå och prata med någon och alla parterapeuter jag känner säger att folk söker hjälp alldeles för sent, alltså när man har grävt så djupt att man inte kommer ut liksom. Så att egentligen så tänker jag verkligen att man skulle kunna tänka lite preventivt, att vi kan liksom gå och träffa en parterapeut en eller två gånger och reda ut de här grejerna när man känner att man har kört fast, inte fyra år senare liksom, men en sak som man liksom kan testa hemma utan att prata med någon kan vara att byta roller medvetet, alltså att om man känner att här har vi liksom fastnat i att jag är alltid den som tar initiativ och vi hamnar verkligen i polaritet här liksom på något sätt och du tycker att jag aldrig slappnar av, att man liksom för en vecka bestämmer sig nästan som att ha ett rollspel, typ den här veckan ska jag bara slappa, jag ska bara säga nej till allting du föreslår och så vidare liksom och du ska liksom försöka att ta initiativ hela tiden och det kan nästan bli som en rolig lek liksom, som kan liksom sätta lite ljus på vad det är som händer i det här och kanske få en att känna lite mer empati för den andra personens position liksom.  

 

Jeanette Conte: Om man inte bara driver med den andra, ”Nej jag tänker inte göra någonting”. Ligger på soffan och äter… 

 

*Skratt* 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, fast även det kan bli lite lekfullt, tänker jag.  

 

Jeanette Conte: Ah, okej, om man gör det lekfullt, det är viktigt.  

 

*Skratt* 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Exakt. Om man gör det lekfullt.  

 

Jeanette Conte: Tonen och blicken. Snäll blick.  

 

*Skratt*  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Exakt, exakt, precis! Ja, för oftast handlar det där lite om att man har hamnat i någon slags, ja med oruckbar position liksom och såna liksom lekar kan man hålla på med lite grann just för att rucka på positionerna lite grann, men man kan också ha det här som jag pratat om tidigare om att när man har de här samtalen att man faktiskt landar i någonting konkret, det kan jag uppleva att många människor pratar och pratar och pratar, men kommer liksom inte fram till på vilket sätt det ska ändra sig, men att man faktiskt sätter upp något slags mål, att så här att den här helgen ska du någon gång ta initiativ till någonting som du skulle tycka vara kul att göra. Så att det inte bara blir något löst, att det här kommer att hända någon gång framöver, utan… Och att man är jättenoga med att se och uppmärksamma den andra personen när den gör det.  

 

*Melodi*  

 

Jeanette Conte: Men du, nästa grej då, en stor fråga, det är ju närhet och sex. Det är ju också en sån klassisk relationsfråga som också jag tänker handlar mycket om kommunikation och nu dessutom i sommar när man har folk tätt på sig hela tiden, jag vet inte ens vart vi ska börja i den här diskussionen.  

 

*Skratt*  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Nej, det kanske är ett helt avsnitt av sig själv.  

 

*Skratt*  

 

Jeanette Conte: Ja, jag tror att vi får gå in nästan på den i liksom ett annat, men har du liksom något generellt tips på hur man kan komma lite närmare varandra när det gäller sex och närhet.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, alltså det man kan fundera på, om man säger så här att bristande lust eller liksom, ja men bristande lust, av olika anledningar liksom, kan bero på både för mycket närhet och för mycket distans, alltså om man ser det som en balans liksom på nåt sätt. Så det man kan börja med att liksom fundera på i sin relation är ju liksom att är vi för nära, det vill säga att känns det som att vi är bästa kompisar, vi går och liksom tar på varandra och så, men på ett kanske icke sexuellt sätt. Att vi kanske umgås hela tiden och hänger hela tiden och delar med oss av allt i vardagen jämt och ständigt. Då kanske det är så att man faktiskt behöver liksom lite mer distans och lite mer liksom anspänning på något sätt för att väcka lust, som ju är en anspänd känsla liksom. Så att den totala tryggheten som man kan få i en väldigt nära relation kan ibland vara motsatsen till lust, å andra sidan så kan det ju också vara att man är alldeles för långt ifrån varandra, att man kanske inte ses så mycket eller man liksom swishar förbi varandra på morgonen och på kvällen och liksom aldrig har nåt djupare samtal eller någonting i den stilen, då kan det ju vara att man istället behöver närma sig varandra för att kunna känna tillräckligt med trygghet för att få lust, så det är liksom en ganska komplex balans där man kan behöva fundera liksom vad har vi för mycket av på något sätt och där distans kan vara liksom så här, om jag åker bort en vecka, kommer du sakna mig, kommer du tänka på mig och så vidare liksom, där man liksom får utforska såna saker och att öka närhet kan ju vara att till exempel börja med att kramas mer till exempel eller så eller testa att ha en lång kyss, om det kanske var längesen man gjorde det, utan att det nödvändigtvis behöver leda till någonting, men att öka på närheten gradvis liksom.  

 

Jeanette Conte: Mm. Är det sant…..Man ska aldrig ha sex om man inte vill, det måste vi lägga till, men är det sant annars att lust föder lust?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja! Det är det verkligen, och framför allt om man har det som man kallar för liksom responsiv lust, som är vanligt bland kvinnor framför allt, eller överrepresenterat hos kvinnor, så om man tänker sig att det finns både spontan lust och responsiv lust så är spontan lust sån som liksom bara dyker upp i kroppen när jag liksom står och hackar lök till middagen eller vad som helst liksom och responsiv lust är mer sån som väcks av att någon annan visar lust för en. Har man den typen av lust så kan det vara, lyssnar man lite för mycket på att man aldrig ska göra någonting som man inte vill eller inte känner för så kan det vara så att den liksom dör ut lite grann och då kan man behöva lite aktivt väcka den, kanske genom att medvetet liksom ta på varandra på ett sätt som känns okej eller liksom titta på någonting som man tycker är lite upphetsande eller något i den stilen.  

 

*Melodi*  

 

Jeanette Conte: Sammanfattningsvis nu då.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Mm.  

 

Jeanette Conte: Det vi har pratat om. Om vi skulle passa på att utnyttja sommaren för att kanske lyfta våra relationer, vad tycker du att vi skulle liksom behöva göra då, nämn tre saker, det kan också vara en sammanfattning av det vi redan har pratat om.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Mm, men jag skulle ändå säga att liksom ta semestern, när man kanske har lite mer tid och så, till att faktiskt testa någon typ av lite mer medveten kommunikation kring viktiga saker och börja med att sätta sig ner och liksom identifiera sig med vilka områden känns viktiga för mig på något sätt och vilka skulle jag vilka diskutera med dig kanske. Till att börja med kanske varje vecka eller så och utforska att ge space till saker som annars bara liksom bara dyker upp när det finns lite utrymme liksom och sedan så kanske man ändå ska fundera på det här med närhet och distans, att faller vi lite mycket åt nåt håll, och vad skulle kunna vara steg till att närma sig mitten på den skalan, då kan ju både som vi pratade om att liksom ta några dagars egen semester när man kanske åker bort någonstans vara ett sätt att skapa mer distans och lite längtan och spänning i en relation och är det så istället att vi kanske märker att vi har inte sett varandra hela våren liksom, då kanske det här är ett tillfälle att öva på närhet istället.  

 

Jeanette Conte: Just det, för det kan jag också tänka på att om man har haft en tuff period i livet eller man kanske har småbarn tätt inpå hela tiden så kanske sex inte är det man orkar liksom, men däremot närhet, och då är det ju skönt ibland att bara prata om det att just nu så är det inget fokus på sex, vi släpper det, vi behöver inte ens ha det som en stress utan man kan ligga och pilla varandra i håret typ.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men exakt, exakt. Och det kan… om vi har ett avsnitt om sex någon gång kan vi väl prata om mer om det, men det är faktiskt när man behandlar låg lust så gör man faktiskt det, att man faktiskt förbjuder sex under ett tag.  

 

Jeanette Conte: Ah.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Och att man….  

 

Jeanette Conte: Den där klassiska, nej då får man inte, då vill man. Ja!  

 

*Skratt* 

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, exakt, ja men faktiskt! Att man bara får pilla i håret och sedan så fort någonting liksom känns lite upphetsande då ska man sluta just för att ta pressen av det. Vi kan fördjupa oss i det någon annan gång, men det ska man komma ihåg.  

 

Jeanette Conte: Yes! Då är det två tips, har du ett tredje?  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Jo, okej, men det tredje tipset är såklart att gå till en parterapeut om det är för jobbigt. *Skratt*  

 

Jeanette Conte: Ah, smart! Det lättaste tipset på ett sätt.  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, precis! Exakt! 

 

Jeanette Conte: Ja, men det var bra, då fick vi tre tips där. Tusen tack för i dag Anneli, för alla fantastiska tips! Jag tar med mig väldigt mycket själv. Ha en fortsatt härlig dag!  

 

Anneli Farnsworth von Cederwald: Tack så jättemycket och detsamma till dig.  

 

Jeanette Conte: Och du som har lyssnat, glöm inte att följa Poddmottagningen på Instagram och på Facebook och såklart i dina streamingtjänster för att lyssna på podden för mer information om kommande avsnitt och på capio.se/podd så har du alla våra avsnitt samlade samt fler tips och råd kring olika ämnen vi har tagit upp i podden. Betygsätt oss gärna på Podcaster, ge en kommentar och dm:a oss om du har frågor. Tack och hej!  

 

*Signaturmelodi*  

*Fågelkvitter*  

Jeanette Conte: Det här var en produktion ifrån Poddagency.

Slut 

 

Lyssna på avsnittet