Händer

Håkans fru fick cancer mitt i livet

När Håkans fru Hanna kände att det var något som inte riktigt stämde i kroppen sökte hon vård i hopp om att läkaren skulle lugna henne. Hon hoppades att de skulle hitta orsaken till att hon hade ont och presentera ett tydligt och konkret sätt att bli frisk på. Läkarens ord var tydliga, men de innehöll inte en behandlingsplan som skulle leda fram till att Hanna blev frisk. Hon hade en obotlig cancer.

De var mitt i livet med två små barn, renovering av drömhus och roliga projekt både privat och på jobbet när Hanna kände att det var något som inte kändes riktigt rätt i kroppen.

Hon hade ont och kände besvär från nedre delen av magen och sökte sin barnmorska som efter underökning remitterade Hanna till en specialist. Ganska direkt fick både Hanna och Håkan en känsla av att det fanns risk att de skulle få reda på något som inte var så bra. Det fanns cancersjukdom i Hannas familj och tankarna vandrade oundvikligt åt det hållet.

Smärtsam tydlighet

Håkan berättar hur han och Hanna var inställda på att det skulle finnas en slags attackplan från läkarnas sida, oavsett vad som det var som var fel.

I stället berättade läkaren att Hanna hade cancer men att det bara fanns en utgång och Hanna skulle aldrig bli frisk. Exakt hur lång tid de hade kvar tillsammans kunde läkaren inte svara på men Håkan berättar hur tydligt han minns att läkaren sa att; ”Ni kommer inte att bli pensionärer tillsammans om man säger så.”

Antagligen var det precis den smärtsamma tydligheten i det samtalet som hjälpte Håkan att klara av Hannas sjukdomstid så pass bra tror han.

– Jag visste från och med då vad vi hade att vänta oss, bara inte exakt när det skulle ta slut. Det fanns en tydlighet i ovissheten.

Ett HPV-virus gav Hanna cancer

Hannas cancer orsakades av ett HPV-virus. Numera ingår vaccination mot HPV i det allmänna vaccinationsprogrammet och kvinnor över 23 år erbjuds kontinuerligt gynekologiska cellprovtagningar för att upptäcka tidiga cellförändringar. Om cancern upptäcks i ett tidigt skede finns det goda möjligheter att bota den.

Hanna var inte vaccinerad eftersom vaccinet introducerades först 2006 i Sverige och hennes livmoderhalscancer hade snabbt utvecklats till en obotlig sjukdom. Det är ovanligt men det händer.

Tid tillsammans

Håkan berättar hur han från och med stunden då de fick reda på att Hanna inte skulle bli frisk skiftade fokus till här och nu. Han började se det stora i det lilla.

– Som anhörig till en obotligt sjuk person kände jag mig stundtals maktlös och jag kunde känna skuld för att jag åkte till jobbet och fick komma ifrån sjukdomen lite. Den möjligheten hade ju inte Hanna, hon var ju sjuk hela tiden vart hon än var någonstans.

Det finns något som heter närståendepenning som är en ersättning från Försäkringskassan och som man som närstående till en svårt sjuk person kan ansöka om. En möjlighet Håkan så här i efterhand kan ångra att han inte nyttjade lite mer.

Han önskar att han kortat ner sina arbetsdagar lite, men menar samtidigt att det inte är lönt att känna ånger och att han liksom bara var mitt upp i den verklighet dom hade där och då och att han alltid gjorde sitt bästa.

Det gick inte att ta på sjukdomen

Kärleken till Hanna försvann aldrig, men livet tillsammans blev till något annat när hon blev sjuk.

– Det var en tuff tid och ibland var det ärligt talat mer nöd än lust. Den person jag gifte mig med började liksom försvinna så sakta.

Håkan berättar hur svårt det var som anhörig att förstå vad det var som hände eftersom sjukdomen i sig är osynlig.

– Jag kunde aldrig ta på själva sjukdomen. Jag såg bara vad den gjorde med Hanna och hur den dränerade henne på energi. Det var konstigt. För hon var sig själv, men ändå inte.

Att gå bredvid cancersjukdom

Håkan var med på i stort sett vart enda läkarbesök under hela Hannas sjukdom. Det kändes självklart både för att visa Hanna stöd och för att vara säker på att få rätt information.

–  Det som sades skulle inte behöva återberättas av henne efter en ensam och sorgsen taxiresa hem.

Håkan som är en väldigt praktiskt lagd man säger att han nu i efterhand förstår att hans sorgearbete påbörjades långt innan Hanna gick bort. Hur han hann tänka ett steg längre i allt de gjorde tillsammans.

Han kan idag känna tacksamhet för att de inte brände alla sina besparingar på långa resor och flyttade till ett annat hus. I stället bestämde de sig för att ge barnen fortsatt trygghet i deras hus och försöka se det stora i det lilla. En lugn kvällspromenad, en picknickfrukost på stranden en tisdag och en fest tillsammans med vännerna. Allt fick en djupare mening.

Lev här och nu

Det har nu gått två år sedan Hanna gick bort och Håkan är tacksam för den människa han är idag. Det finaste han har kvar är såklart barnen, men också den inre tryggheten och vissheten om att han klarar av att finnas där för både sig själv och för sin familj när livet faller i bitar.

–  Jag minns att jag ofta kände en kombinerad otillräcklighet, uppgivenhet och ändå nöjdhet av att ha klarat en dag till. Alla känslor på samma gång säger Håkan och menar att det är ett väldigt tydligt minne och en viktig lärdom att det inte är farligt att känna många olika känslor samtidigt.

Livet är det som pågår hela tiden. Precis här och nu, det gäller att inte glömma av det och att visa sig själv omtanke och respekt. Lyssna på din kropp och var uppmärksam om den inte känns som vanligt. Vänta inte med att besöka din läkare.

–  Skjut inte upp saker. Berätta för människor omkring dig hur du vill ha saker och ting. Våga ställ frågor. Lyssna och gör dig hörd.