Hitta problem i ryggen
Ryggen består av 7 halskotor, 12 bröstkotor, 5 ländkotor, korsbenet och svansbenet. Mellan kotorna finns diskar (mellankotskivor). Den normala formen på ryggen är en måttlig svank (lordos) i hals- och ländrygg och däremellan en måttlig kutighet (kyfos) i bröstryggen. Rörlighet mellan två närliggande kotor är möjlig genom rörelser i disken och i de två bakre facettlederna, som tillsammans med ledband och muskler skapar både rörlighet och stabilitet i ryggen.
I spinalkanalen (ryggradskanalen) ligger ryggmärgen som sträcker sig från hjärnan via halsryggen och bröstryggen ned till översta ländkotan (L1). Här nedanför fortsätter nervrötterna. Vid varje disk lämnar två nervrötter (en åt vardera sidan) ryggen för att försörja olika kroppsdelar med förbindelse för känsel, rörlighet och smärtförnimmelser.
Den degenerativa ryggen
Med åren genomgår ryggen degenerativa förändringar (åldersförändringar). Detta innebär att vävnaderna blir mindre elastiska och benpålagringar utvecklas. Som en effekt av detta kan rörligheten mellan angränsande kotor bli antingen mindre eller större.
Disken är det största bindvävsorganet i kroppen, som inte har någon egen blodkärlsförsörjning. Tillförsel av näringsämnen och avtransport av slaggprodukter sker genom osmotiska flöden över kotändplattorna. Detta är sannolikt orsaken till att diskarna är känsliga för degenerativa förändringar. Disken består av en yttre tjock collagenkapsel och en inre kärna av geleartad konsistens som bildas av broskceller.
Degenerativa förändringar innebär att vätskehalten i diskkärnan minskar och att collagenkapseln blir styvare. Tjockleken på disken minskar och sprickor i collagenkapseln kan uppstå. Detta ger förutsättningar för ryggsmärtor och för uppkomst av diskbråck som kan trycka på en nervrot. När disken blir tunnare belastas facettlederna mer och genomgår artrosförändring (samma artrosförändring som kan uppstå i höft- och knäleder). I denna process buktar disken ofta bakåt som ett dåligt uppumpat däck, benpålagringar bildas runt disken och även runt facettlederna. Detta leder till att spinalkanalen kan bli trång (spinal stenos) så att flera nervrötter kommer i kläm och ger upphov till värk i benen och gångsvårigheter (neurogen claudicatio).
Den degenerativt förändrade disken leder till ett förändrat rörelsemönster mellan omgivande kotkroppar och en förändrad belastning som kan ge upphov till ryggsmärtor (mekanisk segmentell rörelsesmärta).
