Välkommen till Capio Spine Center Stockholm

Spinal stenos betyder förträngning i ryggradskanalen, vilket uppstår som ett led i degenerativa förändringar d.v.s. åldersförändringar. Diskarna (mellankotskivorna) sjunker ihop och det blir bennybildning runt diskarna och mellankotlederna.

Nerverna i spinalkanalen (ryggradskanalen, där ryggmärg och nervrötter finns) får då mindre plats och utsätts för visst tryck.

Vilka är symtomen?

De typiska besvären av spinal stenos är tilltagande besvär från benen vid gång, både i form av smärta, tilltagande svaghet och dålig styrsel. Normalt har man inga eller små besvär i liggande eller sittande ställning, men däremot har man svårt att stå och gå. Typiskt för stenos är också att det inte räcker med att stanna och stå och vila, utan man måste även sätta sig ner.

Detta beror på att nerverna får mera plats när ryggen är böjd framåt. Det innebär också att det ofta går att cykla utan problem.

Besvären behöver dock inte alls vara typiska enligt ovan. Vid all smärtutstrålning i benen, vare sig i ett eller båda benen, bör man tänka på spinal stenos som möjlig diagnos.

Vilken behandling finns?

För att minska besvären kan många bli avsevärt bättre genom träning, med stöd av fysioterapeut. Om otillräcklig effekt kan en operation vara nödvändig.

Fysioterapi

För att minska besvären i benen kan många bli avsevärt bättre genom träning med stöd av fysioterapeut. Syftet med fysioterapi är att öka cirkulation, styrka och stabilitet i bål och ben. I övrigt kan fysioterapi minska stramheten i muskulaturen och på så sätt avlasta den smärtande delen av ryggen och om möjligt minska bensmärtan.

Det är viktigt att du är så aktiv som möjligt. Du kan inte förstöra eller förvärra din rygghälsa genom att vara i rörelse. Det har visat sig att cykling kan fungera bättra att utföra än tex promenader vid spinal stenos pga att spinalkanalen vidgas och nerverna får bättre plats när man sitter framåtlutad. Cykling ökar cirkulationen i kroppen och kring de trängda nervrötterna vilket är gynnsamt för nervernas återhämtning. Även andra former av cirkulationsökande aktiviteter är bra som stavgång, bassängträning och crosstrainer.

Styrke- och stabilitetsträning samt stretching kan utföras på egen hand i hemmet eller hos din sjukgymnast/fysioterapeut, se träningsprogram nedan.

Operation

Ibland behöver man utföra en dekompressions-operation och på så sätt vidga ryggradskanalen och därmed återskapa nervernas utrymme.
Vanligtvis innebär operationen att man bakifrån avlägsnar delar av, eller hela, kotbågen och de benpålagringar som bildats vid mellankotlederna. Detta ingrepp kallas dekompression.
Operationen görs i narkos och tar ca 2 timmar, beroende på om trängseln är på en eller flera nivåer. Vanligtvis går man hem samma dag eller dagen efter operationen. Hänsyn till samsjuklighet och ålder kan påverka vårdtiden.

Om man har uttalade ryggsmärtor kan man också behöva stabilisera upp segmentet i ryggen. Detta görs vanligtvis genom en steloperation.
Ingreppet innebär en bentransplantation mellan två eller flera kotor, så att de växer ihop, och rörligheten mellan dem upphävs. Bentransplantaten läggs antingen baktill eller mellan kotkropparna. Bentransplantationen kombineras oftast med att kotorna fixeras med skruvar och metallstag.
Steloperationen upplevs endast som måttlig begränsning för rörelse och i stället ges känslan av en ökad rörlighet då smärtan har minskat.

Vanligen kan man åka hem dagen efter operationen. Hänsyn till samsjuklighet och ålder kan påverka vårdtiden.

Röntgenstrålning används under operation för att säkerställa exakt position. Undrar du om det är farligt att utsättas för röntgenstrålning? Då kan du läsa mer på 1177.se.

träningsprogram

Film - operation dekompression 

Film - steloperation

Broschyr - Information till dig som ska opereras för spinal stenos i ländryggen

Diskbråck är en utbuktning (bråck) i en disk, som finns mellan kotkropparna i ryggraden. Det uppstår i en disk som genomgått någon grad av åldersförändring, så att det finns en sprickbildning i diskens kapsel och delar. I denna sprickbildning kan delar av diskens inre kärna komma ut som ett bråck, vilket då ger besvär om det trycker mot nerver och ger inflammation i nervstrukturen.

Ett diskbråck uppstår oftast utan att det hänt något specifikt men lika ofta kan det uppstå till följd av ett lyft, ryggvridning eller någon olyckshändelse.

Alla diskbråck gör inte ont. Man kan ha diskbråck utan att man någonsin haft ont i vare sig rygg eller ben.

Vilka är symtomen?

Ofta kommer symptomen smygande med bara värk i ländryggen, men de kan också komma plötsligt i samband med en aktivitet. Värken kan sedan bli värre och efter några dagar följas av smärta som strålar ner i benet. Ofta blir bensmärtan värre när man sitter ner men också av tryck på buken vid till exempel hosta eller toalettbesök.

Bästa sättet att lindra symptomen är att ligga på rygg med höfter och knän i 90 graders böjning. Förutom smärta kan trycket på nerverna göra att man blir svagare i benmusklerna och/eller få känselbortfall i benet – ofta nedanför knät.

För att vara säker på att det är diskbråck görs en magnetröntgen av ländryggen.

De flesta diskbråck läker ut av sig självt utan behandling om man har tålamod och står ut med smärtan tillräckligt länge. Behandlingen består då av smärtstillande och fysioterapi.

Om diskbråcket inte läker inom 2 månader och man har stora besvär av nervsmärta bör man överväga operation. Behovet av operation avgörs av hur mycket ischiassmärta man har och hur mycket det påverkar känsel och muskelfunktion. I enstaka fall är akut operation nödvändig, t ex vid oförmåga att tömma urinblåsan, vid nedsatt känsel i underlivet eller svag ändtarmsmuskel.

Syftet med fysioterapi vid diskbråck är att stärka bålens muskulatur kring det smärtande området samt att skapa rörlighet i strama muskler och vävnader.

Vid akuta besvär är det viktigt att hålla sig så aktiv som man kan. Utför vardagliga sysslor som du känner att du klarar av. Aktivitet behöver oftast kombineras med avlastning. En avlastande position kan vara att ligga på rygg med benen vilande på stol eller soffa.

Cirkulationsträning såsom cykling och crosstrainer är gynnsamt för nervens och muskulaturens normalisering. Man kan också med hjälp av rörelseövningar återskapa normal rörlighet. Du kan inte försämra din rygghälsa genom att vara fysiskt aktiv.

Ta gärna kontakt med sjukgymnast/fysioterapeut för att i samråd utforma ett individanpassat träningsprogram. 
Förslag på träningsprogram, se nedan.

Operationen sker i narkos, via ett hudsnitt, 3-5 cm långt. Diskbråcket lokaliseras och avlägsnas. Operationen tar 30-60 minuter. Oftast görs operationen polikliniskt, d.v.s. du får åka hem samma dag.

Röntgenstrålning används under operation för att säkerställa exakt position. Undrar du om det är farligt att utsättas för röntgenstrålning? Då kan du läsa mer på 1177.se.

träningsprogram

FIlm - operation diskbråck 

Broschyr - information till dig som ska opereras för diskbråck i ländryggen

Värk och smärta i ländryggen är vanligt och många blir drabbade någon gång under livet. Segmentell rörelsesmärta (SRS) används ofta som samlingsdiagnos vid alla de tillstånd med långvarig ryggsmärta där vi bedömer att smärtan uppstår vid rörelse eller belastning i ett eller flera specifika och lokaliserbara rörelsesegment. Ett så kallat segment består av två ryggkotor samt disk, muskler och ledband som ligger mellan de kotorna.

Orsaken till smärtan har bedömts vara degeneration, åldersförändringar som gör att diskarna faller ihop, men SRS kan också bero på andra saker. Det kan vara ett trauma mot ryggen vid en olycka till exempel och/eller en medfödd överrörlighet i lederna.

Vilka är symtomen?

Ett vanligt symptom är en kronisk molande värk i ländryggen som strålar ut mot flanker, skinkor och baksidan av benen. Smärtan är ofta lägesberoende och kan även ha inslag av huggande, skarp smärta vid okontrollerade rörelser, till exempel vid en nysning eller om man snubblar till.

Vilken behandling finns?

För att minska besvären kan många bli avsevärt bättre genom stabiliseringsträning, med stöd av fysioterapeut, och smärtlindring. Om otillräcklig effekt kan en steloperation vara nödvändig.

Fysioterapi vid segmentell rörelsesmärta

Syftet med fysioterapibehandling vid rörelse- och belastningssmärta (SRS) är att stärka bålens muskulatur runt det smärtande området. Det är viktigt att vara så aktiv som möjligt. Du kan inte förstöra eller förvärra din rygghälsa genom att vara i rörelse.

Förstahandsvalet vid SRS är muskelstärkande träning för att förbättra bålkontrollen och därmed minska smärta och öka funktionsförmågan. Konditionshöjande träning såsom promenader, motionscykel eller crosstrainer rekommenderas också för att minska ryggsmärtan. Ta gärna kontakt med sjukgymnast/fysioterapeut för att i samråd utforma ett individanpassat träningsprogram efter aktuellt tillstånd.
Förslag på träningsprogram, se nedan.

Den muskelstärkande träningen bör utföras under en längre period ungefär 4-6 månader innan utvärdering. Hos de patienter som trots långvarig rehabilitering får kvarstående besvär övervägs ibland operation.   

Steloperation

Operation utförs för att stabilisera upp segmentet i ryggen. Detta görs vanligtvis genom en steloperation. Ingreppet innebär en bentransplantation mellan två eller flera kotor, så att de växer ihop, och rörligheten mellan dem upphävs. Bentransplantaten läggs antingen baktill eller mellan kotkropparna. Bentransplantationen kombineras oftast med att kotorna fixeras med skruvar och metallstag. 

Steloperationen upplevs endast som måttlig begränsning för rörelse och i stället ges känslan av en ökad rörlighet då smärtan har minskat.

Vanligen kan man åka hem dagen efter operationen. Hänsyn till samsjuklighet och ålder kan påverka vårdtiden.

Röntgenstrålning används under operation för att säkerställa exakt position. Undrar du om det är farligt att utsättas för röntgenstrålning? Då kan du läsa mer på 1177.se.

träningsprogram

film - steloperation

Broschyr - information till dig som ska stelopereras i ländryggen

Ett rörelsesegment i ryggen består av två kotor samt mellanliggande disk och intervertebralleder. Stabiliteten upprätthålls av disken tillsammans med de två intervertebrallederna (kallas även facettleder).

Kotglidning innebär att en kota i ländryggen glider, oftast framåt, i förhållande till kotan som ligger under. Graden av glidning varierar och mäts ofta i procent.

Orsaken kan vara åldersförändringar i disk och facettleder som ligger mellan kotorna. Eller så kan det vara en så kallad spaltbildning, en spricka i kotbågen som ofta är genetiskt nedärvd.

Det kan också vara så att yttre trauma ger upphov till fraktur eller att överbelastning ger stressfraktur. Man har funnit sådan spaltbildning i ökad omfattning hos vissa grupper av unga idrottare, exempelvis gymnaster, simhoppare och tyngdlyftare.

Vilka är symtomen?

Ländryggssmärta med strålande smärta i klinkor och baksidan av låren. Ofta förvärras smärtan av tunga lyft och rörelse och minskar i vila.

Vid större glidningar kan nerver komma i kläm som kan ge domningar, känselnedsättning och försvagning av musklerna i benen.

Vilken behandling finns?

För att minska besvären kan många bli avsevärt bättre genom stabiliseringsträning, med stöd av fysioterapeut, och smärtlindring. Om otillräcklig effekt kan en steloperation vara nödvändig.

Fysioterapi

Syftet med fysioterapibehandling vid kotglidning är att stärka bålens muskulatur runt det smärtande området. Det är viktigt att vara så aktiv som möjligt. Du kan inte förstöra eller förvärra din rygghälsa genom att vara i rörelse.

Förstahandsvalet vid kotglidning är muskelstärkande träning för att förbättra bålkontrollen och därmed minska smärta och öka funktionsförmågan. Konditionshöjande träning såsom promenader, motionscykel eller crosstrainer rekommenderas också för att minska ryggsmärtan. Ta gärna kontakt med sjukgymnast/fysioterapeut för att i samråd utforma ett individanpassat träningsprogram efter aktuellt tillstånd. Förslag på träningsprogram, se nedan.

Den muskelstärkande träningen bör utföras under en längre period ungefär 4-6 månader innan utvärdering. Hos de patienter som trots långvarig rehabilitering får kvarstående besvär övervägs ibland operation. 

Steloperation

Operation utförs för att stabilisera upp segmentet i ryggen. Detta görs vanligtvis genom en steloperation. Ingreppet innebär en bentransplantation mellan två eller flera kotor, så att de växer ihop, och rörligheten mellan dem upphävs. Bentransplantaten läggs antingen baktill eller mellan kotkropparna. Bentransplantationen kombineras oftast med att kotorna fixeras med skruvar och metallstag. 

Steloperationen upplevs endast som måttlig begränsning för rörelse och i stället ges känslan av en ökad rörlighet då smärtan har minskat. Vanligen kan man åka hem dagen efter operationen. Hänsyn till samsjuklighet och ålder kan påverka vårdtiden.

Röntgenstrålning används under operation för att säkerställa exakt position. Undrar du om det är farligt att utsättas för röntgenstrålning? Då kan du läsa mer på 1177.se.

Träningsprogram

FILM - STELOPERATION

Broschyr - information till dig som ska stelopereras i ländryggen

Svanskotan (egentligen svanskotorna) är den nedersta delen av ryggraden och består av fyra till fem kotor. Hos de flesta växer dessa ihop, helt eller delvis, omkring puberteten eller senare. Flera muskler och ledband har sina fästen på svanskotan.

Svanskotesmärta (coccygodyni) definieras som smärta i svanskotan eller dess intilliggande vävnad. Orsaken till smärtan är oftast en fraktur eller skada på svanskotan, till exempel orsakat av ett fall bakåt eller en svår förlossning. Tillståndet kan också bero på en missbildning i leden mellan svanskota och korsben. Smärta kan också uppstå vid långvarig belastning eller ändrad belastning i sittande. Ofta hittar man dock ingen orsak till smärtan.

Vilka är symtomen?

Symtomen är skärande och ihållande smärta när man sitter eller reser sig från sittande, men kan också komma när man går eller böjer sig framåt. Besvären kan sitta i många månader, ibland år, innan de minskar. Smärtan förekommer i alla åldrar men är vanligare hos kvinnor.

Vilken behandling finns?

I första hand rekommenderas att svanskotan avlastas. Bästa avlastningen vid sittande är att använda en sittring. Arbeta gärna stående, om du har möjlighet till det, med hjälp av höj- och sänkbart skrivbord. I vissa fall kan en blockad med kortison ge dämpade symtom. Manipulation av svanskotan ger som regel ingen lindring.

För patienter med långvarig smärta, i regel två år, och där smärtan isolerat utgår från svanskotan, kan operation lindra besvären.

Behandling

Operation, svanskotan (eller delar av svanskotan) tas bort. Operationen sker i narkos. Ett litet snitt läggs precis ovanför svanskotan. Benhinnan och bäckenbottenmuskulaturen på framsidan lossas försiktigt och hela svanskotan avlägsnas. Därefter sys sidorna mot varandra och huden slutes med ett stygn som försvinner av sig själv. Operationen görs polikliniskt, d.v.s. du får åka hem samma dag.

Jämfört med andra ryggoperationer har detta ingrepp en något ökad infektionsrisk, beroende på placeringen, men risken minskas genom förebyggande antibiotikabehandling.

Broschyr - Information till dig som ska genomgå en operation 

Spinal stenos i halsryggen innebär förträngning av ryggmärgen (myelopati). Det uppstår oftast på grund av degenerativa förändringar d.v.s. åldersförändringar, som gör att diskarna sjunker ihop och det blir benpålagringar. Detta kan leda till att det blir trångt i ryggradskanalen och ryggmärgen då utsätts för visst tryck som kan ge symtom.

Vilka är symtomen?

Ofta är symptomen ganska ospecifika och svårfångade i början. I de flesta fall kommer symtomen gradvis och ger varierande symtom både från armar och ben, men sällan värk eller smärta. Försämrad finmotorik och känslobortfall i armar och händer kan vara tecken på förträngning av ryggmärgen. Gångsvårigheter, så som dålig balans och svaghet, kan också förekomma.

Vilken behandling finns?

Då symtombilden vid myelopati ofta varierar så blir också fysioterapin specifikt anpassad för de symptom som just du har. Operation är oftast nödvändig och görs i första hand för att man inte ska försämras ytterligare av sin sjukdom.

Fysioterapi vid spinal stenos halsrygg

Det som skiljer spinal stenos i nacken från ländryggen är hos den förstnämnda en klart ökad risk för ryggmärgspåverkan. Det finns ingen behandling eller läkemedel annat än operation som kan öka utrymmet för ryggmärgen men fysisk aktivitet kan lindra symtomen.

Det är viktigt att fortsätta vara fysiskt aktiv och stärka muskler i nacke bål och rygg, oavsett om operation är aktuell eller ej. Lämplig träning kan vara stavgång, motionscykel, gå/löpband, crosstrainer och bassängträning. Vid behov kan gåstavar och rollator underlätta.

Ta gärna kontakt med sjukgymnast/fysioterapeut för att i samråd utforma ett individanpassat träningsprogram.

Operation spinal stenos halsrygg

Operationen innebär att man tar bort de delarna av kotorna och/eller diskarna som trycker på ryggmärgen. Detta kan ske antingen genom ett främre ingrepp genom halsen eller genom ett bakre ingrepp i nacken. Vilken väg man väljer är beroende av hur många nivåer i halsryggen som är förträngda, samt från vilket håll förträngningen kommer ifrån. 

I samband med operationen framifrån görs en steloperation dvs disken tas bort och efter att ryggmärgen och nerver har frilagts ersätts disken med en ”kloss”. Klossen fixeras med en titanplatta.

Vid ett bakre ingrepp behöver man inte alltid göra en steloperation men om man väljer detta så används två stag eller plattor av titan.

Vanligen kan man åka hem dagen efter operationen. Hänsyn till samsjuklighet och ålder kan påverka vårdtiden.

Röntgenstrålning används under operation för att säkerställa exakt position. Undrar du om det är farligt att utsättas för röntgenstrålning? Då kan du läsa mer på 1177.se.

Film - operation spinal stenos halsrygg

Broschyr - information till dig som ska opereras i halsryggen