*Inledande signaturmelodi*
Jeanette Conte: Idag ska vi prata om något som det pratas om alldeles för lite, mensvärk och endometrios. Vad är egentligen endometrios och vilken hjälp finns att få? När ska man söka hjälp? Går det att bota? Var ska man söka hjälp?
Med oss idag i studion har vi ett riktigt proffs och verkligen en profil i det här ämnet, på Instagram så hittar vi henne som ”endometriosdoktorn”. Varmt välkommen Anna-Sofia Melin, specialist i gynekologi, Capio Globen Gyn i Stockholm. Innan vi går in här på ämnet för jag är taggad, kan du inte bara superkort berätta om dig själv?
Anna-Sofia Melin: Jag jobbar som öppenvårdsgynekolog på i Stockholm på Capio Gyn Globen och en dag i veckan är jag på Haninge ungdomsmottagning. Jag har nu i tio års tid jobbar väldigt mycket med endometriospatienter, och det har blivit min subspecialitet kan man säga. Och jag brinner verkligen för att sprida kunskap kring detta eftersom kunskapen är låg, många kvinnor lider av det här och det finns hjälp att få.
Jeanette Conte: Hur kom det sig att du kom in på det?
Anna-Sofia Melin: Från början jobbade jag på Huddinge sjukhus och där träffade jag en överläkare och blev indragen som doktorand i ett forskningsprojekt om cancerrisk för kvinnor med endometrios. Då jobbade jag inte med patienterna kliniskt, utan det blev den vägen istället. Sen när avhandlingen var klar började jag jobba i öppenvården och då fick jag de här patienterna och då byggde jag upp erfarenhet kring det.
Jeanette Conte: På den vägen är det.
Anna-Sofia Melin: Ja.
Jeanette Conte: Vi får återkomma till vad studien sa om cancer kopplad till endometrios. Men om vi börjar i rätt ände, vad är endometrios egentligen?
Anna-Sofia Melin: Endometrios är en kronisk, inflammatorisk, östrogenberoende sjukdom. Det handlar om celler som liknar cellerna som sitter i slemhinnan i livmodern, men här finns de utanför livmodern. I nedre delen av buken oftast, på baksidan av livmodern, äggstockar, på tarmen, på urinblåsan och bukväggen. Då när kvinnan har mens och blöder utåt så blöder det också i de här härdarna inne i buken och det ger upphov till kraftig inflammation och kraftig smärta. Kronisk är den tyvärr, för vi har inget botemedel idag. Och det här att den är inflammatoriskt gör att den också medför andra symtom. Men vi kan komma in på det lite senare.
Jeanette Conte: Men om det är i samband med mens, innebär det då att man har besvären bara vid mens och sen är det bra emellan?
Anna-Sofia Melin: Det vanligaste symtomet är mensvärk, svår mensvärk, att det börjar med det. Men sen när tiden går kan man få besvär vid ägglossning, man kan få besvär några dagar innan mens och till slut kan man faktiskt ha ont alla dagar i månaden. Och då kan det vara svårt att ställt diagnosen för då har man liksom tappat kopplingen till mensen, men för de flesta så börjar det med svår mensvärk
Jeanette Conte: Hur vanligt är det?
Anna-Sofia Melin: Man tror att ungefär 10% av alla kvinnor har det här, 10% av de som är i fertil ålder säger man då, ungefär från 12 till 52 års ålder. Och i Sverige skulle det betyda 250000 kvinnor.
Jeanette Conte: Ja jäklar. Och vad får man då för symtom?
Anna-Sofia Melin: Det finns fem tydliga symtom som man alltid kan fråga patienten om, och det är svår mensvärk, smärta vid ägglossning, djup samlagssmärta att det gör ont djupt in i slidan när man har sex. Och sen att det kan göra ont att bajsa och kissa framför allt under mensen. Det är de fem vanliga symtomen, det är inte säkert att man har alla, men de flesta har något av dessa.
Jeanette Conte: Kan man ha något av symtomen utan att det är endometrios?
Anna-Sofia Melin: Det kan man absolut. Tarmbesvär och besvär med att kissa kan absolut bero på andra saker.
Jeanette Conte: Men några av de här grejerna känner man att… Hur vet man att det är mensbesvär och när det är endometrios?
Anna-Sofia Melin: Vi pratar ju om svår mensvärk när det gäller endometrios, och det är de här tjejerna/kvinnorna som… Smärtorna kan börja någon dag innan mensen kommer igång, vanliga värktabletter hjälper inte. Man har så pass ont att man mår illa, kräks, svimmar, man måste vara hemma från skolan eller jobbet. Då har man svårare mensvärk än vad medelkvinnan har, så att säga. Många har ju något slags obehag vid mens, men här är en gradskillnad, man blir väldigt påverkad av mensvärken.
Jeanette Conte: Hur länge har det här varit känt?
Anna-Sofia Melin: Det har ju funnits länge, det finns de som hävdar att det finns nedskrivet redan i gamla Egypten på papyrusrullar eller något. Den finns också beskrivet på 1500-tal och 1600-tal. Och sen så försvann det någon gång där 1990 ur medicinska läroböcker. Men nu har vi, tack och lov, fått upp det här på agendan igen, att det här är ju en sjukdom som innebär mycket lidande för många kvinnor och man måste få hjälp.
Jeanette Conte: Alltså jag har inte endometrios, men jag har vanlig mensvärk och andra besvär, det är ju more than enough kan man ju säga. Man har ju aldrig riktigt hört talas om det här i ungdomen, det är ju de senaste åren man hört det, om någon skulle frågat mig vad det är, jag skulle inte kunna…
Anna-Sofia Melin: Nej och du hade säkert någon i din klass, du vet den där tjejen som aldrig ville vara med på gympan när hon hade mens och kanske låg i något hörn och vilade eller gick hem. Skolsköterskorna möter ju de här tjejerna, de som alltid kommer och behöver ligga och vila eller få Ipren eller något, och här gäller det ju att man är uppmärksam och lotsar de här tjejerna rätt. Det kan ju inte vara okej idag att man ska missa skolan två dagar varje månad eller vara hemma från jobbet två till tre dagar varje månad på grund av mensvärk.
Jeanette Conte: Men om vi backar tillbaka lite, du pratar om skolsyster, hur etablerat är det här i branschen? Hos sjuksystrar och ute på vårdcentraler och så?
Anna-Sofia Melin: Det varierar mycket, men jag tror att kunskapen faktiskt ökar dels i skolhälsovården, absolut, men framför allt också på ungdomsmottagningarna, det är ju där man verkligen kan få hjälp när man har mensbesvär. Dit får man ju gå från 12 års ålder. Det kan vara att man blöder mycket, eller har täta menstruationer, långa menstruationer, eller väldigt jobbig mensvärk. Men där är de vana, barnmorskorna är vana att prata om det här och det finns läkare där också.
Jeanette Conte: Om man jobbar inom vården och lyssnar nu, har du något tips på när man ska hålla utkik och gå vidare för att se om det är endometrios?
Anna-Sofia Melin: Det jag skulle vilja säga till dem som jobbar inom öppenvård och primärvård på vårdcentraler, för där hamnar många av de här tjejerna, det är när unga kvinnor kommer för olika mag- och tarmutredningar, det är vanligt att många av de här kvinnorna går på utredning för IBS, de har jobbig krånglig tarm. Att man då tänker till och frågar ”har du svår mensvärk?”. Och jag tror att man blir förvånad över hur många gånger man får svaret ja på den frågan, och då ska man erbjuda gynekologkontakt för då kan det här vara en endometriossjukdom för det är vanligt med tarmbesvär, IBS-liknande besvär vid endometrios. Det är tyvärr också vanligt att man valsar runt i primärvården för ingen frågar om mensbesvär eller gör den kopplingen. Sen tror jag, eller hoppas i alla fall, att man blir mer uppmärksam på ungdomsmottagningarna på det här och kan lotsa ungdomarna rätt, absolut. Inom gynekologin och på gynmottagningarna hoppas jag verkligen att man tar till sig den här informationen och lyssnar på de här kvinnorna, man får aldrig förminska menssmärta, man får aldrig säga ”det är så att vara kvinna” eller ”det blir bättre när du fött barn” eller så, för det handlar inte om det. Det här är en sjukdom som ger mycket svåra besvär och kan påverka yrkesval och att kunna ha en partner, det är också kopplat till infertilitet, så det är viktigt att fånga upp.
Jeanette Conte: Okej, du sa att det var en kronisk sjukdom, när brukar den debutera?
Anna-Sofia Melin: Två tredjedelar får dr första symtomen redan under tonåren, alltså före 20 års ålder. Tyvärr är medelåldern i Sverige nu 37 år vid diagnos, så det dröjer innan man får sin diagnos. Det har i alla fall gått ner, det låg vid 40 år tidigare, men nu är det nere på 37 år. Många upplever att de går med symtom i många år innan de får sin diagnos, de flesta får symtom redan under tonåren. En annan grupp man ska vara uppmärksam på är de som kanske inte haft så mycket mensvärk, men som i åldern 20 - 25 plötsligt börjar få mensvärk, det är också en grupp man ska råda att söka hjälp hos gynekolog. Hos en del hittar man det här först vid fertilitetsutredningar, det är först då man får veta varför det är svårt att bli gravid och att man faktiskt har endometrios.
Jeanette Conte: Kan de inte ha haft så mycket mensbesvär?
Anna-Sofia Melin: Jo de har haft mycket besvär.
Jeanette Conte: Ja, det är bara normaliserat?
Anna-Sofia Melin: Det normaliseras och man tänker att det är så här att vara kvinna, man kanske har fått höra att man inbillar sig, man kanske har blivit lite negligerad sjukvården att ingen bryr sig om det. Sen är det här en ärftlig sjukdom, så det kan vara så att mamma, moster, kusiner och mormor alla haft det på samma sätt. Och då tänker man, ”ja det är så här att vara kvinna i min familj”, ingen har riktigt tänkt att det kan vara en sjukdom som ligger i botten.
Jeanette Conte: Nej just det. Hur får man diagnosen sen då?
Anna-Sofia Melin: Ja det är lite knepigt, vi har ju inget blodprov eller något enkelt test, utan fortfarande är det så att man måste göra en titthålsoperation och titta in i buken. Man kan se det här via vaginalt ultraljud, till exempel om man har fått en sån här endometrioscysta på äggstocken så syns det ganska tydligt. Man kan också ibland se endometrios på MR-undersökning. Men det är viktigt att komma ihåg att en vanlig gyn-undersökning kan inte säga, kan inte frikänna, kan inte säga att det inte finns endometrios, det möter jag också många kvinnor som har fått höra, att ”ja de gjorde en undersökning och sa att allt var bra”. Men en vanlig gyn-undersökning kan inte visa endometrios. Endometrios kan i enstaka ovanliga fall växa in i vagina så att man ser det när man tittar in i vagina, men det är extremt ovanligt.
Jeanette Conte: Okej. Så om man har mycket problem, gå till en gynekolog som kanske bara gör ett vaginalt ultraljud, och de säger att det inte är endometrios, det betyder att det kanske inte är sant?
Anna-Sofia Melin: Det stämmer. Det man gör vid den vanliga gyn-undersökningen är kolla om det är någon annan sjukdom som gör att man har ont, så det kan fortfarande vara endometrios.
Jeanette Conte: Vilken typ av smärta är det men brukar ha?
Anna-Sofia Melin: Det är ju framför allt den typiska mensvärken, molande värk långt ner i buken, kan stråla ut i underlivet, ner i benen, ut i ryggen. Sen kan det bli ju längre tiden går så kan det även bli en neurogen smärta när nerver i det här området blir skadade, och då blir det en annan typ av smärta som kanske är mer skarp och vass och svårare att komma åt. Sen är det vanligt med tarmbesvär som också kan ge smärta då förstås, att det blir gasigt i magen eller att man är trög i magen. Man kan också få en väldigt spänd bäckenbotten, för det är ju som en försvarsmekanism att man kniper ihop bäckenbottnen som ett skydd mot den här mensvärken och att man också spänner rygg- och bukmuskler och de kan också börja göra ont. Det är vanligt att man har en lite sämre kroppshållning, man går och kurar ihop sig lite för att man har ont. Allt det här bidrar till smärtan så den kan bero på många olika saker, och man måste angripa det på lite olika sätt i behandlingen.
Jeanette Conte: Ska vi gå in på den då, behandlingen, vad gör man?
Anna-Sofia Melin: Ja, behandlingen är ju från början att ta bort mensen, eller allra först kanske man börjar med enkla smärtstillande läkemedel och att man tar i rätt dos, det är vanligt att folk tar för lite värktabletter och tycker att det inte hjälper.
Jeanette Conte: Vad ska man ta då?
Anna-Sofia Melin: Man ska ta någon slags paracetamol som Alvedon i kombination med antiinflammatoriskt smärtstillande, Ipren, Naproxen, Orudis.
Jeanette Conte: Okej, man kör både och?
Anna-Sofia Melin: Man kör både och ja, precis. Många säger att Alvedon inte hjälper, men att kombinera det med Ipren kan ge en jättebra effekt. Vid mensvärk generellt så måste man ta smärtstillande i tid, man får inte vänta tills man har sådär jätteont. Så har man i alla fall hyfsat regelbunden mens och vet att det är på gång, ta på kvällen, ta direkt på morgonen, ha med till skolan eller arbetet så att man hela tiden kan fylla på med smärtstillande.
Jeanette Conte: Upplever du att folk är lite för snåla mot sig själva med smärtstillande?
Anna-Sofia Melin: Absolut. Man är väldigt rädd att ta för mycket.
Jeanette Conte: Man har ju blivit så skrämd av det där.
Anna-Sofia Melin: Ja, man har blivit skrämd och då tänker man att man nästan inte ska ta någonting istället för att man läser på asken och ser vad det står att man faktiskt ska ta. Och att man tar regelbundet under dygnet. Första dosen kanske bara hjälper lite grann, men att nästa dos sex timmar senare kanske har jättebra effekt. Värmedyna är ofta jättebra. Man kan också använda en sådan TENS-apparat som är som elplattor som man sätter på buken eller ryggen, det kan hjälpa jättebra. Men sen brukar vi i alla fall rekommendera någon slags hormonbehandling som håller mensen borta. Då vet vi att har vi ingen mens hos personen är östrogennivåerna så låga att vi har en chans att svälta ut endometriosen och få den att gå tillbaka, till och med.
Jeanette Conte: Du menar vanliga preventivmedel?
Anna-Sofia Melin: Ja, det enklaste är ju vanliga p-piller.
Jeanette Conte: Ja men det är ju inte alla som blir av med mensen.
Anna-Sofia Melin: Nej, och då får man fixa och trixa litegrann. När det gäller vanliga p-piller så är det ju jätteviktigt att man hoppar över mensen. Det kan man faktiskt göra, man tar inte de här så kallade ”sockerpillren” som är längst ner på kartan, där det då är tänkt att man ska ha en blödning, man tar inte dem utan man fortsätter med att ta aktiva tabletter hela tiden. Då kan man släppa fram mensen var tredje månad, till slut kan kroppen själv sätta igång en mens och då måste man göra ett uppehåll och blöda ut.
Jeanette Conte: Varför måste man sätta igång var tredje månad, finns det någon anledning?
Anna-Sofia Melin: En del personer, har jag insett, har ett ganska stort kontrollbehov på gott och ont och vill veta när mensen kommer, och då kan man låta den komma var tredje månad. Tycker man inte att det är så viktigt så kan man köra på med aktiva tabletter hela tiden, det är det bästa, och låta mensen komma när den väl kommer.
Jeanette Conte: Så fysiskt behöver man inte pausa?
Anna-Sofia Melin: Det är ju en konstgjord blödning man får med p-piller, eftersom den där veckan med sockerpiller inte innehåller hormoner, och då fårkroppen en signal att stöta ut slemhinnan från livmodern, så det är ingen riktig mens.
Jeanette Conte: Man samlar inte på sig mens som ligger och väntar?
Anna-Sofia Melin: Nej. Så det är det enklaste. Men vi har ju hormonspiral, vi har minipiller, p-stav och så där och ibland får man blödningar. Ibland kombinerar vi de här preparaten och så för att få kvinnan blödningsfri.
Jeanette Conte: Jag vet nästan ingen av mina vänner, inklusive mig själv, som har blivit helt mensfria med hormonspiral till exempel. Då får man komplettera, alltså?
Anna-Sofia Melin: Då kan man komplettera, lägga till minipiller eller p-piller eller något. Man måste vänta ut effekten litegrann också, de flesta av de här behandlingarna har ju toppeffekten efter tre till sex månader, så man ska inte byta för snabbt eller lägga till för snabbt, lite tålamod är bra.
Jeanette Conte: Om inte det hjälper då?
Anna-Sofia Melin: Då har vi lite tuffare hormonbehandlingar att ta till, som är lite mer kraftfulla när det gäller att stänga av mensen. Dels har vi då gulkroppshormon i olika former och det sista steget i behandlingstrappan är när man försätter kvinnan i klimakteriet. Man kan säga att det är som en trappa man vandrar vidare i när de enklaste behandlingarna inte fungerar. Och sen finns det ju kirurgi också. Man gör en operation, tittar in i buken, hittar då kanske endometriosförändringar och då skär man bort dem. Det ger smärtlindring i alla fall till viss del under en period. Sen kommer ju endometriosen tillbaka eller, det bildas ny endometrios, om man inte kombinerar med hormonbehandling då.
Jeanette Conte: Växer det totalt mer och mer hela tiden eller kommer det bara tillbaka där man hade det?
Anna-Sofia Melin: Det kommer nya härdar, alltså det utvecklas nya igen. Man tänker att ungefär 50% av alla med endometrios har en ständigt progredierande sjukdom.
Jeanette Conte: Vad betyder progredierande?
Anna-Sofia Melin: Att det förvärras med tiden, det blir värre och värre.
Jeanette Conte: Du nämnde klimakteriet där, betyder det att det lugnar sig efter klimakteriet?
Anna-Sofia Melin: För i alla fall 70 – 80% så blir det en betydlig förbättring. Mensen försvinner, de kroppsegna östrogennivåerna går ner, endometriosen är inte aktiv längre, smärtorna blir mycket bättre och det kan vara en lättnad. Men det är ju ingen tröst för en 22-åring, att om 30 år så blir det här bättre. Men det finns ett slut på det här i alla fall.
*Melodislinga*
Jeanette Conte: Men du, de här biverkningarna då? Av hormonbiten?
Anna-Sofia Melin: Ja det är det man fightas med hela tiden. Det är ju mycket min roll när jag träffar patienterna att jag måste peppa och försöka få dem att ändå försöka orka fortsätta med behandlingen ett tag till, för man vet att det kan ha väldigt bra effekt. Men en del är väldigt känsliga för biverkningar och man kan hålla på att byta preparat fram och tillbaka och man testar lite olika. Jag tycker inte man får ge upp och det är viktigt med uppföljning från sjukvården, att man följer upp inom några månader när man har satt in en ny behandling. Man kollar av hur det är med biverkningar, hur det är med effekten. Har patienten en läkarkontakt eller barnmorskekontakt känner hon ju en trygghet och då funkar det mycket bättre. Men blir man bara hemskriven med ett recept och vet inte vad man ska göra med det då funkar det ju inte alls. Men mycket tid går åt till att diskutera biverkningar och för och emot, ”ska jag orka lite till. Är det värt det?”.
För så är vunnet sen när man hittat det som fungerar och hon kan leva ett normalt liv, kan ha en partner, gå i skolan, börja jobba, det är ju så mycket värt att slippa den här smärtan.
Jeanette Conte: Men om vi går in på fertilitet. Du var inne på det litegrann. Hur ser det ut med fertiliteten om man har endometrios?
Anna-Sofia Melin: Det finns en gammal studie på det där och då säger man så här att ett vanligt par, så att säga, där båda är friska, om de försöker bli gravida så blir nio av tio gravida spontant under ett år. Om vi då har ett par där kvinnan har endometrios, så blir tre av tio par gravida under ett år. Men det är ju liksom på gruppnivå, för individen kan det ju vara lätt att bli gravid eller så är det väldigt svårt. De flesta studier pekar på att ju mer avancerad och svår endometrios du har, desto svårare är det att bli gravid. Har du bara minimal eller mild enometrios så har du kanske ingen påverkan på fertiliteten alls.
Jeanette Conte: Hjälper IVF om man har utmaningar?
Anna-Sofia Melin: Ja och det är ju viktigt att ta upp med patienten. I många regioner och landsting och så, så har man haft den här regeln att ett par ska försöka att bli gravida i ett år innan man ska få hjälp med IVF. Men här ska man ju vara betydligt mer generös om man vet att kvinnan har endometrios, för hon slutar ju då med sin hormonbehandling för att kunna bli gravid. Och då kommer ju mensvärken tillbaka och ofta även djup samlagssmärta och det kan vara jobbigt och traumatiskt att försöka bli gravid på ett naturligt sätt, och då ska man inte hålla på i flera månader. Och i värsta fall kanske det visar sig att mannen inte hade några spermier heller och så. Så det här med att erbjuda hjälp på fertilitetsklinik ska komma tidigt i diskussionen när paret försöker bli gravida.
Jeanette Conte: Och sen är jag nyfiken på det här med cancerrisken. Vad sa studien där?
Anna-Sofia Melin: Det är ju ökad risk för cancer i äggstockarna då tyvärr när man har endometrios. Framför allt om man har endometrios i äggstockarna. Äggstockscancer är tack och lov en ganska ovanlig cancerform, det är ungefär 800 kvinnor per år som drabbas av det. Men tyvärr har den vuxit ganska långt när man hittar den, så prognosen är ofta ganska dålig. Men då är det så med endometrios att man har en ökad risk för äggstockscancer och vi är lite dåliga på att hitta den i tid. Man kan säga så här, att föda barn skyddar mot äggstockscancer och p-piller skyddar mot äggstockscancer, så kan i alla fall försöka att använda hormonell behandling så att man minskar risken för att insjukna i detta.
Jeanette Conte: Men du, föda barn och amma och så, hur påverkar det endometrios?
Anna-Sofia Melin: Det är ju en jättebra behandling mot endometrios, du har en väldigt lång period utan mens, först under graviditeten och sen om amningen fungerar. Så under den perioden kan ju endometriosförändringar gå tillbaka rejält, och det kan bli en period efteråt då man mår väldigt bra och inte har ont. Och sen kanske man blir gravid igen och får ett barn till, så det kan vara en bra period i livet.
Jeanette Conte: Okej. Och hur är det med graviditet och förlossning?
Anna-Sofia Melin: En del kvinnor har ökade smärtor i början av graviditeten och det är nog sjukvården lite dåliga på att ta hand om. Det kan vara när livmodern börjar växa och det börjar dra lite i ligamenten, endometriosförändringarna förändras inne i bukhålan under början av graviditeten. Men sen i andra trimestern och i slutet då brukar man må bättre faktiskt, att smärtorna minskar. Sen är det tyvärr ökad risk för vissa förlossningskomplikationer när man har endometrios, det är ökad risk för för tidig födsel, för föreliggande moderkaka, för tillväxthämning hos barnet. Men alla de här riskerna eller vad man ska säga, de fångas upp av basprogrammet på mödrahälsovården. När det gäller förlossningssätt är vaginal förlossning absolut att föredra på alla sätt, man vill helst inte in och göra akut kejsarsnitt till exempel i en buk som kan ha mycket endometrios, mycket sammanväxningar och så. Så att vaginal förlossning är att föredra. Kan ju hända saker under en förlossning som gör att man måste göra kejsarsnitt självklart, men för endometriosen är det bättre med vaginalt.
Jeanette Conte: Men det där tänker jag är ännu en anledning att se till att få en diagnos, att man kan förebygga och liksom ha koll på allt det med cancer och inför graviditet, hur man ska hantera det.
Ja det känns verkligen som att det är ett viktigt ämne som bör lyftas oftare. Vad har du för tips att skicka med om man är en förälder eller kompis eller om man själv är ung eller gammal eller mindre ung (skratt) och har besvär, när ska man söka vård?
Anna-Sofia Melin: Du ska söka vård om du har mensvärk där vanliga receptfria smärtstillande tabletter inte hjälper och det gör att du behöver vara hemma från skola eller arbete. De unga brukar jag fråga om de har mer mensvärk än sina kompisar har, det brukar vara en ganska bra måttstock. Och samma sak hos lite äldre kvinnor, att om mensvärken tilltar, om man har så ont att man faktiskt inte kan gå till arbetet, då har man svår mensvärk. Till föräldrar skulle jag vilja säga att var inte rädda för att ta era barn till ungdomsmottagningen där finns det bra hjälp att få när det gäller mensbesvär.
Jeanette Conte: Det handlar inte bara om sex och samlevnad.
Anna-Sofia Melin: Nej, det handlar om så mycket mer idag när det gäller ungdomens hälsa och det är inte acceptabelt idag att en ungdom är hemma två dagar från skolan varje månad på grund av mensvärk. Det finns hjälp att få, men man behöver stöttning från sina föräldrar och man behöver också få stöttning när det gäller att börja med hormonella preventivmedel.
Jeanette Conte: Och så hoppas jag att det blir mer top of mind både hos lärare, sjuksköterskor, idrottslärare.
Anna-Sofia Melin: Verkligen. Och hos distriktsläkare, barnmorskor, barnläkarmottagningar, alla som kan tänkas träffa den här typen av patienter, att man frågar om mensbesvär och mensvärk.
Jeanette Conte: Och man kanske bör lägga till att om du känner att du inte fått svar eller om du inte får göra en titthålsoperation, utan de bara säger att det inte…. Sök vidare.
Anna-Sofia Melin: Absolut. Sök vidare.
Jeanette Conte: Tusen tack! Det har varit superintressant att ha dig här, jag har lärt mig jättemycket och kommer sprida ordet.
Anna-Sofia Melin: Tack så jättemycket för att jag fick komma hit!
Jeanette Conte: Tack också till dig som har lyssnat! Kom ihåg, följ oss på Instagram och prenumerera på podden så missar du inte kommande avsnitt.
Ha det gott! Hej!
*Signaturmelodi slutar
*Fågelkvitter
Kvinnlig röst: Det här var en produktion från Poddagency