*Signaturmelodi*
Stefan Sundberg: Hej och välkommen till Poddmottagningen där det idag ska handla om årstidsbunden depression. När årstiderna skiftar och nedstämdheten slår till, framförallt då på hösten när mörkret kommer. Välkommen hit säger jag till vår expert för dagen, Annelie von Cederwald.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Tack så mycket!
Stefan Sundberg: Som är legitimerad psykolog och jobbar på Capio Västra Hamnen i Malmö.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja, det stämmer bra.
Stefan Sundberg: Du ska svara på några av lyssnarnas frågor som vi har fått in här alldeles strax men innan det så måste ju jag fråga; årstidsbunden depression är det en myt eller finns det på riktigt?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja, alltså, årstidsbunden depression i de här nya diagnostiska manualerna som psykologer och läkare jobbar med, är en variation av en depression. Så att om man får en depressionsdiagnos så kan man få en liksom liten ”ad on”-diagnos egentligen vid sidan om det och då kan det vara så att man specificerar att det är av årstidsbunden karaktär. Så det finns absolut.
Stefan Sundberg: Men varför blir vissa av oss så deppiga och trötta just på hösten eller våren eller sommaren?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Det finns lite olika liksom förklaringsmodeller för det och man kan väl väldigt förenklat säga att det finns en lite mer biologisk modell och det finns en lite mer psykologisk- eller kontextuell modell. Den biologiska modellen handlar ju jättemycket om hur kroppen reagerar på att det blir mörkare framförallt. Då ser man bl.a. att när det är mörkt ute så producerar vi mer av det sömnhormonet som heter melatonin alltså det som får oss att blir trötta på natten helt enkelt. Men att vi har det i liksom högre utsträckning i kroppen, hela tiden. Därför att kroppen lite förenklat tror att det är natt när det är så mörkt ute. Det här blir då en trigger för att man börjar bete sig annorlunda när man är trött hela tiden. Den mer kontextuella synen på varför man utvecklar den här typen av besvär har ju väldigt mycket att göra med att livet blir ju helt enkelt väldigt annorlunda på vintern om man jämför med sommaren. De flesta av oss jobbar mer, det är inte lika roligt att vara ute, det finns inte lika många triggers för att vi ska komma igång och göra saker som vi tycker om. Det leder ju egentligen helt naturligt till att vi känner oss tröttare, ledsnare och mer nedstämda.
Stefan Sundberg: Mmm, för kontrasten är ju väldigt stor där, mellan sommar: ljus – ledighet – roligt - allt är härligt – picknickar. Till: mörker - jobb – skolstart – blött – kallt – regnigt.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja exakt! Man kan verkligen säga att det är svårare, det finns mer motstånd i liksom vår kontext när det är hemskt väder ute, som gör det svårare för oss att kanske fylla våra behov av samvaro, att ha roligt och hela den biten.
Stefan Sundberg: Så det är egentligen inte konstigt att varje person, på ett eller annat sätt, känner någon form av lite mer nedstämdhet när det blir höst och mörker och sådär men det händer väl alla till en viss grad? När börjar det gå över gränsen till att bli depression, vilka tecken ska man vara varse på där?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja, det viktigaste att liksom ta hänsyn till i det fallet det är ju hur man funkar. Alltså, kan man sköta sina relationer, vara en någorlunda schysst förälder, träffa sina kompisar ibland, sköta sitt arbete o.s.v. så är man oftast på rätt sida linjen. Men om man börjar märka att man får så mycket symtom av liksom nedstämdhet och att man inte tycker saker är roliga längre och sådär. Att man inte känner sig som sig själv eller inte kan vara den människan man vill vara för dom runtomkring en, då är det nog dags att söka hjälp.
Stefan Sundberg: Mmm, ser man det först själv eller är det oftast folk utifrån som ser det på en?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Vilken bra fråga! Det kan nog se lite olika ut och kanske finns det vissa könsskillnader när jag tänker efter. Jag tror att det är vanligare att män söker hjälp hos mig för att någon annan har påtalat att de behöver det och det är vanligast att kvinnor känner efter själv och då är det vanligt att man just har den här känslan av att ”jag är inte mig själv”, ”jag är inte som jag brukar”.
Stefan Sundberg: Mmm, okej. Vi ska ge oss på lyssnarfrågorna. Den första är ifrån Göran här, han undrar: Hur skiljer sig en årstidsbunden depression från en vanlig (om man får kalla det så) depression?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Mmm, den största skillnaden är ju återkommer då inför en viss säsong t.ex. Men sen så finns det vissa saker just med depressioner som uppstår på vintern och hösten som är specifika och det är att man oftast sover mycket mer och just att man äter mycket mer. Vid ”vanliga” depressioner, om man kan säga så, så går de symtomen åt båda håll. Så det kan visserligen vara så att man äter mer och sover mer men det kan också vara så att man inte sover alls eller att man äter mycket mindre än vanligt. Så aptiten och sömnen är ofta påverkad men hos vinterdepressioner så är det oftast att det går åt ett håll och det är mer.
Stefan Sundberg: Måste det alltid vara kopplat till en depression? Eller kan kroppen av naturliga skäl sova mer på vinterhalvåret? Jag tänker på björnar, de går ju i ide t.ex.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja ja, absolut.
Stefan Sundberg: Eller jag tänker på att man äter mer för att det är kallare ute och man behöver mer fett.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja, men exakt. Det där är ju en gren hos psykologin som man brukar kallar för evolutionspsykologi och den typen av förklaring har ju väldigt mycket ”face validity” som man säger, alltså det låter rimligt att det skulle vara så. Och det finns många som tänker att det finns någon typ av sådan evolutionär förklaring till att människor blir lite mer passiva, tar det lite lugnare och äter mer och sådär, som björnarna. Men det är väldigt svårt att vare sig bevisa eller motbevisa en sådan teori utan vi kan ju bara gissa.
Stefan Sundberg: Jag tyckte det var klokt det du sa förut där att när man märker att det här lite nedstämda går över till att man inte kan sköta vardagen, då blir det ju någonting annat.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja exakt, exakt.
Stefan Sundberg: Vi ska gå över till en fråga från Noemi här och hon frågar såhär: Olika människor verkar ju påverkas olika mycket av det här med årstidsväxlingar, är vissa människor mer benägna att hamna i depression än andra?
Annelie Farnsworth von Cederwald: absolut, absolut. Jag brukar tänka såhär, vi har alla våra liksom medfödda styrkor och svagheter och vissa kanske har lättare för att få ont i knäna eller har huvudvärk ofta t.ex. och andra personer är lite mer ångestpräglade och har lättare för att bli nedstämda eller stressade t.ex. Så det är ju någon slags personlighetsvariation. Och det kan man oftast se redan på små barn t.ex. att de har ett temperament, vissa barn blir jätterädda för minsta lilla ljud t.ex. och andra verkar kunna stå ut med vad som helst.
Stefan Sundberg: Mmm. Vi ska ta en lyssnarfråga här och den här kommer från Lotta i Göteborg.
*Signaturmelodi*
Lotta: Vad är det rent fysiskt som händer i kroppen när man känner sig deppig?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Alltså, vad som exakt händer i kroppen, när man får en depression, är det ingen som vet. Man har letat i många många år efter det som man kallar för en biologisk markör, alltså något som man skulle kunna mäta på något sätt, för att se hur psykiskt dåligt någon mår, men det finns inte. Utan man kan säga att det finns två stycken stora saker som man vet händer i kroppen just när det blir mörkt. Det ena är ju det här att melatonin ökar d.v.s. att vi blir sömnigare därför att det är mörkare runt omkring oss så att förenklat kan man väl säga att kroppen tror att det är natt hela tiden och att vi ska sova. En annan sak som är kopplat till just hur mycket sol vi får på oss är ju hur mycket D-vitamin som vi själva producerar. Där ser man ju på de flesta människor, eller alla människor som bor i Sverige, så går ju D-vitamin halten i kroppen ner under vintern.
*Stefan Sundberg håller hummande med.*
Sen så är det omtvistat vad det har för påverkan på det psykiska måendet, om man säger så, det finns iallafall inget superklart samband som är fastlagt i forskningen. Men vissa individer upplever väldigt stor skillnad om man tar D-vitaminpreparat t.ex.
Stefan Sundberg: Mmm, för det är just en fråga vi också har fått in här. Hjälper det att tugga i sig lite extra D-vitamin på höst och vinterhalvåret.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Man kan väl säga såhär, forskningen har inte givit något entydigt svar på det. Det skadar inte, så att om man själv upplever att man blir piggare eller gladare av det så är det bara att köra på!
Stefan Sundberg: Men jag tänker, vi pratar om årstidsbunden depression här nu, vad är det som händer då tvärtom, på vår och sommaren? Då är det ju ljust och varmt men ändå är det ju en period då många får en depression. Vad är det som händer då, då?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Men exakt, det är ju den stora frågan. Och det kan man ju säga lite grann talar emot det här att det skulle vara en väldigt stor påverkan av just ljuset. Jag tänker på det så här, att olika människor har ju olika triggers i sin kontext. Alltså, för vissa kan det ju vara så att just mörker och kyla och sådana saker är det som verkligen sätter igång dysfunktionella beteenden eller annat hos dom. Men hos andra personer så är det andra saker. Säg t.ex. att man precis har blivit dumpad och sedan så är det är vår och man tycker att alla går omkring och ser så lyckliga och nykära ut hela tiden, då kommer ju det vara en trigger för att man själv kanske kommer älta och grubbla eller dra sig undan t.ex. och det kan också trigga nedstämdhet.
Stefan Sundberg: Vi ska över till en lyssnarfråga till, den här kommer från Stefan i Stockholm.
*Signaturmelodi*
Stefan: Finns det några bra tips på vad man kan göra för att motverka höstdepression?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja men jag skulle säga såhär, att det bästa är om man kan sätta sig ner och verkligen försöka bli lite mer medveten om vad som händer med en. Alltså att inte stanna vid och nöja sig med att ”när det blir mörkt så blir jag deppig” t.ex. Utan att ställa sig frågan ”när det blir mörkt så gör jag vad? Spenderar jag mycket mer tid hemma? Kollar jag mycket mera på TV? Träffar jag mina vänner lika mycket som jag brukar? Bråkar jag mer med barnen?” Alltså, vilka saker förändras i hur mitt liv faktiskt ser ut. Då kan man som lite som minnes-stöd så kan man säga att de flesta människor så påverkas en psykiska mående väldigt mycket av ens relationer, ens arbete, vad man gör på fritiden och hur ens hälsa funkar. Ofta tycker jag att i princip alla de där områdena kan påverkas ganska mycket av att det blir mörkare och kallare. Man kanske slutar tränar, kanske bråkar mer med barnen när de ska ta på sig sina overaller, man träffar inte sina kompisar lika mycket och kanske slutar gå på sina sommardans-klasser eller vad det nu kan vara för någonting. Och alla de sakerna bidrar ju till en minskad livskvalité. Då är det ju jätteviktigt att man funderar på ”hur kan jag lägga mig till med andra typer av beteenden och strategier som bidrar till att upprätthålla min livskvalité även fast det är mörkt och kallt ute?”
Stefan Sundberg: Men jag tänker, när man hamnar i sådana här situationer, det vet man ju själv när man är lite nedstämd och det känns tungt och såhär, då har man ju väldigt lite energi man inte orkar ens gå och träna, träffa folk, spela fotboll med barnen eller vad det än är. Det känns ju som en faktor som säkert många, jag vet inte hur du känner som träffar många patienter att ”ja, jag förstår teoretiskt vad jag behöver göra men orken finns inte där”.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Absolut, men man kan väl säga att det är där väldigt många människor fastnar på något sätt. Och det som är jätteviktigt att komma ihåg då är att paradoxalt nog så är det så att ju mer man vilar desto tröttare blir man ofta. Att vila är inte ett bra sätt att få tillbaka energin om det inte är så att man precis har varit ute och fysiskt ansträngt sig väldigt väldigt mycket. Så att man behöver hitta någon typ av strategi för att liksom få igång sig själv till att göra de sakerna som faktiskt verkligen är mer viktiga och meningsfulla för en. För vissa människor funkar det bra att schemalägga aktiviteter, alltså att man bestämmer sig för att varje tisdag och torsdag så går jag ut och springer på lunchen oavsett om jag vill eller inte och låter almanackan styra en. Det kan hjälpa att ta hjälp av andra som också kan liksom dra i en lite grann. Sen så tycker jag också att det kan vara värt att satsa på det som man kan kalla för någon sorts säkra vinnare eller så. Är man en människa som avskyr att träna då kanske inte just att komma igång och springa är precis det som man ska börja med utan då kanske man ska göra något som man faktiskt tycker om. Då kanske man ska försöka boka en middag med en kompis man verkligen tycker om t.ex. eller någonting i den stilen. Eller leka en stund med barnen om man verkligen tycker det är någonting som ger en mening. Så snarare än att följa någon annans regelbok så att försöka hitta ”vad skulle verkligen kunna fylla på med MIN livskvalitet?”
Stefan Sundberg: Men om man tycker att det här är svårt, är det någonting man då kan få hjälp med om man söker hjälp?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Absolut, absolut! Känner man att man kör fast på det här så kan man säga att det alltid bättre att söka hjälp för tidigt än att för sent. Generellt sätt så kan man säga, om man nu är en person som vet att man kommer att deppa ihop i oktober/november så kan det t.o.m. vara bra att träffa en psykolog en eller två gånger kanske redan i augusti/september för att liksom förebygga det här. Dels därför att det är mycket lättare att så att säga bromsa en negativ spiral än det är att plocka sig upp ur den när man kommit allra längst ned. Men också för att man ska slippa och ha flera veckor eller månader då man inte mår bra. Så det kan ju också vara så att man faktiskt behöver liksom ta lite extra hand om sig då. En sådan här, vad ska man säga, checklista som jag tycker kan vara ganska hjälpsam när man har jobbiga känslor det är att i första hand identifiera och namnge vad man har för känsla, alltså nu känner jag mig väldigt ledsen eller nu känner jag att jag är nedstämd och att sedan försöka förklara för sig själv varför det är liksom rimligt eller begripligt att man har den känslan som man har. Så att, ”just nu känner jag mig ledsen för att jag tycker verkligen om sommaren liksom” och nu är det inte sommar längre. Så att man själv förstår varför man känner det som man gör. Sen så är nästa steg, kan man säga, att faktiskt försöka se till sina behov eller trösta sig själv en stund när man har de här jobbiga känslorna. Det kan ju vara att man behöver liksom låsa in sig och kolla på filmer en hel kväll eller äta någonting man verkligen tycker om eller något sånt där. Men sen så är det viktigt att man inte fastnar i det här självomhändertagandet så att det blir destruktivt,
*Stefan Sundberg håller hummande med.*
utan att det sista steget är då liksom att försöka aktivera sig och göra någonting som får en att känna sig kompetent eller igång på något sätt.
Stefan Sundberg: Men jag tänker, du som då träffar många patienter, många som har årstidsbunden depression och såhär, vad tycker du är den största utmaningen i att jobba med dom, vad är det som man får jobba hårdast med?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Jag skulle saga att den största utmaningen, med kanske alla patienter med depression, är hur mycket man tänker. Och det tänker jag i högsta grad gäller också patienter som söker för årstidsbunden depression. Man kanske börjar oroa sig för hur det kommer vara i vinter redan i slutet på juli liksom. Och går och bygger upp ett fruktansvärd liksom motstånd mot förändringen som kommer att komma. Och det mönstret ser man ju hos alla patienter som är nedstämda men kanske de grubblar över olika saker och man kan väl säga att även om det är klurigt att ändra liksom yttre beteende, sådana saker man gör med händerna och fötterna, så är det ett snäpp svårare att ändra inre beteende som t.ex. att grubbla, tänka eller monitorera sig själv t.ex.
Stefan Sundberg: Mmm, men hur får du folk till att sluta grubbla då?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Nej men det finns olika typer av liksom övningar eller liksom tricks man kan använda sig av men det allra viktigaste skulle jag säga är att patienten själv kommer till insikt om att grubblet inte hjälper dom.
*Stefan Sundberg håller hummande med.*
Alltså att man inser att ”jag försöker hantera mina känslor på ett sätt som bara ställer till det för mig”.
Stefan Sundberg: Vad gör du själv när du blir lite sådär deppig, vad har du för liksom personliga knep?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ja, jag är en ganska så social människa. Relationen betyder jättemycket för mig så för mig handlar det jättemycket om att komma ut och träffa någon som jag tycker om helt enkelt. Och sen så spelar jag gitarr och sjunger, det är också en sådan sak som alltid får mig på, om inte bra humör så i alla fall på, pyttelite bättre humör.
Stefan Sundberg: Men så avslutningsvis, det här om man nu känner att man behöver hjälp för sin nedstämdhet i samband med, eller överlag, vart vänder man sig? Hur går man tillväga om man nu känner sig ”jag vet inte vart jag börjar”?
Annelie Farnsworth von Cederwald: Ens vårdcentral är ett jättebra sätt att börja på. Nu för tiden så jobbar det nästan alltid psykologer eller kuratorer på alla vårdcentraler, så det är bara att ringa dit och höra. Sen har ju Capio också en online-tjänst som heter Capio Online och där jobbar det också psykologer som man kan chatta med och då kan man chatta med dom samma dag. Så det kan också vara ett jättebra ställe att börja på för att se om man både man kan få lite råd för och för att ta sig framåt eller så kan de slussa en till en person som man kan träffa face-to-face om det behövs.
*Signaturmelodi börjar*
Stefan Sundberg: Annelie von Cederwald, tack så jättemycket för att du kom hit till Poddmottagningen.
Annelie Farnsworth von Cederwald: Tack själv!
Stefan Sundberg: Och ett stort tack även till dig som lyssnat! Har du missat något tidigare avsnitt av Poddmottagningen så lyssna gärna ikapp. Och glöm inte att prenumerera så missar du inga kommande avsnitt. Jag heter Stefan Sundberg, vi hörs snart igen, hejdå!
*Signaturmelodi slutar*
*Fågelkvitter*
Kvinnlig röst: det här var en produktion ifrån Poddagency.