En missuppfattning som är ganska vanlig är att artros skulle vara en förslitningsskada, men så är inte fallet. Vi slänger oss ofta med termer om att knät slits ut, men i själva verket är det en nedbrytning som sker. Det är en sjukdom man får där den nedbrytande processen blir större än den uppbyggande och då får man mindre ledbrosk i knät.
Det finns massor av olika variationer av rörelse och träning som man kan ägna sig åt. Man ska röra på sig för att hålla sin vikt, och vikten är faktiskt väldigt viktig att hålla när man har artros då det blir mindre belastning. Men sen är det styrketräning som är väldigt viktigt för att avlasta leden. Lårmuskelstyrka är viktigt, till exempel utfallssteg och knäböj.
– Sen är det såklart viktigt att gå på promenader och cykla, framför allt för många andra faktorer så som blodtryck, blodfetter och blodsocker.
En annan intressant sak som Erik tar upp är att hos kvinnor så är förekomsten av artros större ju äldre man blir och man ser också en koppling till klimakteriet och hormonförändringar som inte är helt klarlagt. Hos män, å andra sidan, är det vanligare i den yngre populationen just på grund av till exempel knäskador.
Myter om artros
1. Artros drabbar bara äldre.
– Detta är inte sant. Man kan få artros även som ung, men risken ökar med åldern.
2. Artros är en förslitningsskada.
– Det är heller inte sant. All vävnad i kroppen har en uppbyggande och en nedbrytande process. Får man artros så blir den nedbrytande processen större.
3. Du ska inte träna med artros.
– Detta stämmer inte heller, man ska absolut träna. Många tror ju att man sliter ut brosket genom att röra på sig, men det är inte sant. Jag brukar likställa det här brosket med en tvättsvamp eftersom det inte finns någon blodförsörjning i brosket, den får sin näring från ledvätskan. Så när man belastar så trycks brosket ihop, och sen när man lättar på trycket så suger det åt sig den här ledvätskan och får näringen. Rör man sig inte så blir det som en torr korall.
4. Artros är ärftligt.
– Ja, det är det. Det är en stor och viktig faktor. Vi känner ju inte till allt kring artros, varför vissa får det och andra inte. Men att det finns en ärftlig komponent är ganska tydligt.
Behöver man opereras?
– 1 av 10 personer behöver eventuellt opereras, medan resten klarar sig med aktivitetsanpassning, viktnedgång och träning. Ibland kan man såklart också behöva lite medicinering mot inflammation till exempel.
Hur vet man att man har artros?
– Värk är ett av symptomen, inte sällan på natten. Det brukar även bli svullet och att värken kan bli bättre av att man rör på sig. Det gör ju att man smörjer upp leden lite. Detta är ganska klassiska artrossymptom.
Artros har blivit en folksjukdom
Att fler och fler personer lider av artros tror Erik inte är någon tillfällighet. Vi blir äldre och även, tyvärr, mer överviktiga och man förväntar sig att det här kommer öka med tiden.
– Vi vet faktiskt inte helt exakt vad man kan göra för att förebygga artros. Inte heller varför vissa får det och andra inte. Det vi vet är att om man håller vikten och ägnar sig åt styrketräning så kan man minska symptomen. Sen är det ju tyvärr så att vissa inte blir helt bra bara med hjälp utav detta och då kan man behöva opereras. Det opereras i dagsläget runt 25 000 – 30 000 personer per år för artros i höfter eller knän.