*signaturmelodi*
Stefan Sundberg: Den senaste tiden har väl varit rätt så märklig för de flesta av oss. Visst har vi varit med om allvarliga lägen och akuta situationer även i Sverige men … sällan har de påverkat så många av oss i vardagen som nu i samband med coronaviruset. I tidigare avsnitt av Poddmottagningen så har vi pratat mer om den fysiska aspekten av viruset och vad som händer när man drabbas men hur är det egentligen med den psykologiska aspekten i en tid av oro, isolering, karantän och att inte kunna träffa sina äldre nära och kära. Det skall vi kika närmare på idag och till vår hjälp har vi vår gäst för dagen Camilla Berglund som är psykolog på Capio vårdcentral Slussen i Stockholm. Välkommen hit!
Camilla Berglund: Tack!
Stefan Sundberg: Om vi börjar med … med oss människor och kriser, hur bra är vi på att hantera kriser skulle du säga?
Camilla Berglund: Jag skulle säga att det är olika mellan olika personer men att det också är väldigt viktigt att skilja den krisutlösande händelsen och krisreaktionen så att en krisutlösande händelse som vi skulle kunna kalla den här situationen som vi befinner oss i nu med coronaviruset, som vi inte riktigt vet vad det kommer leda till i slutändan och vi vet att många människor är sjuka och vi vet att det kan vara farligt men vi vet inte för hur många o.s.v. Att det skulle kunna vara en krisutlösande händelse för många människor och att en del människor reagerar med en krisreaktion men att alla inte gör det, och att det som leder till en krisreaktion, det hänger ofta ihop med känslan av kontrollförlust. Där är vi också olika på vilket sätt vi faktiskt påverkas av den här situationen men oavsett så handlar det mycket om den här känslan av att vi inte vet. Osäkerheten och vad det liksom leder till för oss, det obehaget som osäkerheten väcker hos oss och att för många personer kan det vara väldigt svårt att stå ut med.
Stefan Sundberg: För det skulle man kunna säga är en… en generell mänsklig instinkt att vilja ha kontroll.
Camilla Berglund: Ja, precis. Vi vill ju veta vad vi har att ställa in oss på så att vi kan förbereda oss och just nu i den här situationen vet vi faktiskt inte vad vi har att förbereda oss på riktigt och hur vi skall förbereda oss och då kan det vara väldigt svårt att bara liksom ta en sak i taget, vilket ofta är, är viktigt att göra just när det är mycket osäkerhet.
Stefan Sundberg: Hmm…., men vad händer rent konkret i en krissituation eller en känsla av oro och fara som smyger sig på, vad händer i kroppen.
Camilla Berglund: Mmm….. Om man får en krisreaktion då så kan man säga att det, det som händer är att det här kamp/flykt-systemet drar igång, så det man kan säga att man, eh….. ja, man brukar dela upp det här i tre, att dels då är det kamp, att man förbereder sig på att slåss eller flykt, alltså på att fly därifrån eller faktiskt att man hamnar i en känsla av uppgivenhet och det är det som kan kallas för ”freeze” då alltså som man kan se på djur som ligger stilla, om man så säger. Så man kan hamna i … i lite grann så där i någon av de olika eller växla mellan olika eller så, och att det som händer i kroppen då är att man… man får en ökad vakenhet eller man … rastlöshet och att det kan vara väldigt svårt att varva ner. Ja, det kan ju leda till att man får svårt att sova, det kan också leda till att man blir lätt irriterad eller att man blir väldigt orolig eller att man, om man hamnar mer i den här uppgivenhetskänslan då att man … eh att man blir, att kan känna sig väldigt avstängd och att man blir passiv, kan man säga att man inte gör någonting utan så. Det här är väldigt viktigt, att man inte förväxlar uppgivenhet med acceptans för att vid acceptans kan man också känna visst lugn men man har fortfarande en kontakt med oron eller obehaget men man… man drabbas inte av det på samma sätt.
Stefan Sundberg: Mmm…, men jag tänker i det här läget. Här är ju oron på så många plan för många.
Camilla Berglund: Mm...
Stefan Sundberg: Jag tänker att dels blir jag sjuk och om jag blir sjuk, hur svårt sjuk blir jag, vad händer med mitt jobb, vad händer med ekonomin, vad händer framåt, vad händer med mina nära och kära, mina föräldrar och de äldre. Så det måste ju vara en väldigt… väldigt så stark mångfacetterad oro hos många just nu.
Camilla Berglund: Mmm… Jo, det finns ju väldigt mycket som man skulle kunna oroa sig för i det här läget och jag tänker att det viktiga är att… att när man märker att oron springer iväg med en, att man försöker stanna upp lite grann och separera vad som är oro och vad som är fakta, alltså vad som händer just nu och vad man vet exakt just nu. Ehh att det är helt naturligt att man tänker att… att man tänker på på vad som skulle hända om mina närstående blir sjuka eller om jag blir sjuk, om jag smittat någon eller … om jag dog eller sådär. Det är klart att sådana tankar kan dyka upp men att man försöker leda tillbaka sig själv till här och nu. Vad är det som faktiskt händer.
*musiksnutt*
Stefan Sundberg: Du var inne på det här förut med hamstring t ex och där har man ju läst historier och sett själv när det gapat tomt i… i affärernas hyllor med toapapper o.s.v. Det här känns ju inte som ett särskilt konstruktivt beteende alla gånger. Varför, varför agerar vi på … på det här sättet ibland?
Camilla Berglund: Ja, det beror nog på att vi är sociala varelser, sociala djur som, som genom tiderna har överlevt på att kolla in vad andra gör och kollar vad det är som gäller just nu och så … så vi vill gärna göra som alla andra och även personer som i vanliga fall kanske inte ehh … hakar på trender och sådant så tydligt kan också bli… få ganska starka impulser att göra som alla andra just när man ser att hyllorna är slut eller att man får höra att saker och ting tar slut för då känner man att man är efter och det vill man i alla fall inte vara.
Stefan Sundberg: Lite … lite panikkänsla i det, eller?
Camilla Berglund: Ja, ja lite och så det är också därför det är bra att kanske undvika det här med att lägga ut bilder på tomma hyllor och sådant där för det riskerar ju bara att skrämma upp varandra.
Stefan Sundberg: Just det, mmm…
Camilla Berglund: Men, jag tänker också att det eh … ju mer vi vänjer oss vid den här situationen desto mindre oro blir det nog faktiskt, skulle jag tro. Jag tänker att personer som lever i krigssituationer eller har levt i krigssituationer, det är inte alla som upplever det på det sättet, men att det till slut liksom… till slut så blir det en vardag … lite grann.
Stefan Sundberg: Man vänjer sig lite vid situationen. Ja, okej, mmm…
Camilla Berglund: Och så … så fungerar vi ofta att det… det som är nytt och det som vi inte känner till det, det kan bli ehh … jobbigt och väcka mycket oro och det blir väldigt mycket nytt att förhålla sig till och så och hjärnan tar in allting för vi vet inte exakt vad som är viktigt och vad som inte är viktigt och sedan så efter hand börjar hjärnan sortera ut det där, vad som viktigt och inte är viktigt och då hittar vi lite mer någon form av vardag.
Stefan Sundberg: Hmm…
Camilla Berglund: I det som tidigare väckte väldigt mycket oro.
Stefan Sundberg: Just det, så du menar att eftersom situationen är väldigt ny just nu med allt det här så blir det också en starkare reaktion rent psykologiskt för att man inte har vant sig vid det nya läget.
Camilla Berglund: Jaa, jag tror det.
*musiksnutt*
Stefan Sundberg: I vissa delar av landet och, och även runt om i världen så rekommenderar man nu isolering för vissa grupper eller för alla i samhället ibland och man stänger ner hela länder. Hur påverkas vi av att sitta hemma och vara mindre sociala och inte gå ut och inte röra på oss på samma sätt?
Camilla Berglund: Det kom ut en studie för inte så länge som visar på hur vi, ja, hur vi påverkas av att sitta i karantän och den visade att det kan påverka oss ganska så mycket negativt men och att det kan leda till att vi blir mer nedstämda, mer oroliga och mer irritabla och så där. Men här har det ju stor betydelse vad man gör när man sitter i karantän. För det … det som händer är att man, man förlorar saker och ting i vardagen som brukar leda till att man får energi, att man blir glad, t. ex. att man går ut med kompisar eller att man går på bio eller ehh… träffas i grupper och umgås och sådant där. Det är sådant som folk brukar… ja, kanske ganska ofta, får energi av och blir glada av eller att man går och tränar och sådant där. Men att man ser till att om man är i karantän eller att om man … det är så att man behöver vara inomhus mycket att man ser till att göra andra saker som gör att man får energi eller ja att man fyller på med lite glädje och så där.
Stefan Sundberg: Mmm…
Camilla Berglund: Så man kan se det lite som att man har två vågskålar som behöver vara i någorlunda balans och om karantän innebär att man tar bort allt roligt ur den ena vågskålen som innebär t ex att man träffar vänner ute, går och fikar, går på bio, går och tränar eller har naturupplevelser och sådant där och då har man allt som är kvar att, det att man kanske jobbar hemifrån, även om man tycker att det är roligt, men att det ändå är något som är förknippat med prestation på någon nivå och ehh… lagar mat, städar och sådant där, då blir det väldigt tungt i den vågskålen om man inte fyller på med andra saker t. ex. ser till att träffa vänner via skype eller vad man nu använder eller att man hittar andra saker som man är intresserad av eller att man, ja, att man hittar andra sätt att göra det som man tycker om.
Stefan Sundberg: Kanske läge att testa nya saker också som man inte har, har prövat. Jag tänker också att det här måste också vara personligt, att tänk om du är en… en lite så här introvert ensamvargs-person så kanske det här bara är… är något positivt ehh,… än om du är en extremt social människa som måste komma ut och träna och träffa människor och så där, så det måste ju vara väldigt individuellt också hur.. hur det påverkar.
Camilla Berglund: Absolut, det tror jag. Om man är, om man är en väldigt så extrovert person som får mycket energi av att umgås och eh.. har svårt att tänka klart riktigt om man inte får prata, så… så tror jag det har större inverkan än om man är en person som trivs bra i sitt eget sällskap och får … får energi av att vara för sig själv och pyssla med sina egna grejer så… så tror jag att om man är en mer introvert person kan det för vissa vara ganska skönt att.. att slippa behöva vara social *skratt*hela tiden.
*musiksnutt*
Stefan Sundberg: Hur ser du som psykolog på par- och familjerelationen, hur, hur de påverkas?
Camilla Berglund: Jag tror att det nog … blir nog ungefär samma effekt som.. som när man har semester och umgås mycket tillsammans att för vissa funkar det väldigt bra och att man hittar ett sätt att umgås som gör att man kommer närmare varandra men att det kan också vara så att små kommunikationssvårigheter blir större än vanligt när man inte har möjligheten att ta paus (småskratt) från varandra och gå till jobbet och sånt där, att gamla konflikter, att det kommer upp till ytan och så där, att det kan blir svårt. Men jag tror att det viktiga är att man … att man ser till att ha…, att skilja lite grann mellan tid tillsammans och egentid. Jag tänker att även om man bor i en mindre lägenhet och att det inte finns möjlighet för alla att sitta på sina egna rum så kanske man ändå kan … kan bestämma en tid när, när man får vara ostörd, kanske sitta i en fåtölj och vara ostörd medans andra går förbi men att man inte måste prata med den personen som vill vara själv. Man kan ju också göra så att man ser till att man lägger upp någon form av rutin för dagen så att … om man jobbar hemma t. ex. att man har ostörd tid när man jobbar och så ses man när man fikar eller om man bestämmer att man skall fika klockan 10 t. ex. och så fikar man tillsammans eller pm kanske har… har någon dejt med en kollega på skype som man fikar tillsammans med eller så där, så att man liksom har någon form av rutin,
Stefan Sundberg: Hmm…
Camilla Berglund: … så att man inte just är på varandra hela tiden.
Stefan Sundberg: Men jag tänker att det är väl lite grann som när man pratar om att ha semester, om man har semester i 5 - 6 veckor då är det ju det här svåra att komma igång och jobba igen, det kanske är lite grann så här också, att det… det får bli en övergångsperiod för många.
Camilla Berglund: Mmm………. Ja, så kan det ju vara. Jag tänker också på.. på dem som är det som man kallar hemmasittare, barn och ungdomar som har svårt att gå till skolan av olika anledningar. Att har man haft en period där man har varit hemma mycket att det kan bli svårt att komma igång och komma ut igen.
Stefan Sundberg: Mmm…. .
Camilla Berglund: och att där kan man behöva lite hjälp kanske ifall, i fall det verkar bli så.
Stefan Sundberg: Tror du det är någon skillnad mellan barn och vuxna i just det här läget att vara isolerade och, och hemma väldigt länge.
Camilla Berglund: Ja, jo men det tror jag. Jag tror att vuxna har ju en större förmåga än barn och ungdomar att … att se att det här kommer ta slut och att man kan förbereda sig på ett annat sätt än om man är ung.
Stefan Sundberg: Men, jag tänker just som förälder med barn eller när man kommer i kontakt med oroliga barn överlag. Hur, hur pratar man med barn om coronasituationen, för det finns ju mycket oro, det vet jag ju själv, jag har 2 barn som är 13 och 10 år och det kommer mycket frågor.
Camilla Berglund: Ja, jag tänker att det viktiga är att inte förutsätta att barn är oroliga när de ställer frågor utan att barn är nyfikna och barn vill lära sig och barn vill veta vad som händer men det är inte säkert att de är oroliga så det är viktigt att svara på frågorna men att liksom lyssna på vad, vad är det barnet frågar och just svara på frågan, utan att hamna i några liksom hypotetiska resonemang eller så där. Det viktiga är att man inte för över sin… sin egen oro genom just kanske det här med spekulationer som man har i sitt eget huvud eller sådär utan att man just hålla sig till barnens fråga och försöker svara.
*musiksnutt*
Stefan Sundberg: Men om vi skall börja avrunda här då. Om vi tänker framåt när det här har lugnat ner sig och vi kan börja leva hyfsat normalt igen. Vad tror du vi kommer ta med oss av den här perioden vi är i just nu?
Camilla Berglund: Om man tänker generellt så tänker jag att… att vi kanske uppskattar den trygghet som vi normalt tar för givet, att vi ehh, många av oss i alla fall i det här landet har, ja lever med den här tryggheten att vi kan liksom förvänta oss att saker och ting skall funka och ehh, att det just ha varit med om en sådan här period när saker och ting ställts på sin ända, att det kan leda till att vi kanske faktiskt uppskattar mer det som, som vi har och att vi har lättare att vara här, vara i nuet. Jag tänker också att det här med att vara i karantän, att kan leda till att vi kanske inser lite mer vad, vad det gör med oss och att gå från en sak till nästa hela tiden så utan någon form av ställtid, att vi kanske börjar prioritera mer det som faktiskt är viktigt för oss och att vi lite mer ser nyttan eller vad man skall säga ser värdet av att leva lite långsammare och det, och jag tänker att det är ju lite motsatsen till det stressade samhälle som vi är vana just nu. Att vi kanske börjar fokusera lite mer på vardagskvalitet än på kvantitet t ex. Men jag tänker också att det här skulle kunna vara så att vi får en större tillit till varandra när vi ser hur många det är som faktiskt hjälps åt i det här när det bli..ir svårt i sjukvården och att det är så många som vill hjälpa till och ställa upp, att det kan leda till att vi litar lite mer på varandra.
Stefan Sundberg: Mmm…, får större samhörighet helt enkelt framåt.
Camilla Berglund: Ja, så kan det bli.
Stefan Sundberg: Camilla Berglund psykolog på Capio vårdcentral Slussen, tusen tack för att du tog dig tid att komma hit.
Camilla Berglund: Tack för att jag fick komma.
Stefan Sundberg: Stort tack till dig också som har lyssnat och glöm inte att prenumerera på Poddmottagningen och lyssna ikapp på tidigare avsnitt. Du hittar dem där poddar finns och följ oss gärna på Instagram och Facebook och för mer information om just coronavirus, covid-19, men även andra åkommor besök gärna Capio.se/corona eller Capio.se/podd där du hittar mer information. Jag heter Stefan Sundberg. Ta hand om er, hej då!
*signaturmelodi*
*fågelkvitter*
Kvinnlig röst: Det här var en produktion ifrån Poddagency.
*fågelkvitter*