Capio
Capio
Capio
Bild med text: Bli frågvis
Psykisk hälsa

Bli frågvis

Som närstående till någon som mår dåligt är det lätt att känna sig otillräcklig, och det kan vara svårt att veta hur man kan vara till hjälp. Ett första steg är att våga prata om det jobbiga – att faktiskt ställa frågan. Men vad ska du säga och hur ska du säga det? Vilka typer av frågor kan öppna upp till ett bra, stöttande samtal? Vi bad vår psykolog Johanna Mehra ge sina bästa tips och råd för att bli frågvis.

Sök vård online

Få rådgivning och hjälp 7-22 alla dagar, eller kontakt direkt med din vårdcentral.

Sök vård online

Få rådgivning och hjälp 7-22 alla dagar, eller kontakt direkt med din vårdcentral.

Hur ska jag förbereda mig innan samtalet med min närstående?

Börja med att fokusera på dig själv. Ställ dig själv frågorna:
”Fixar jag ett sådant här samtal?”
”Hur kommer jag reagera på eventuella svar?”
Om du känner att du inte klarar av det är det bättre att rekommendera hen att prata med någon annan person i hens närhet eller med någon professionell.

Var inte stressad när det är dags för samtalet. Helst ska det inte finnas allt för mycket som pockar på din uppmärksamhet, som till exempel barn som vill ha kontakt eller annat som kan störa er. Med det sagt så behöver det inte alltid vara helt tyst eller lugnt. Ett bra tips kan vara att göra något – som att gå en promenad, åka en sväng med bilen. Att sitta sida vid sida, istället för rakt emot varandra, kan underlätta ett samtal.

Tänk lite på vem du är och vem personen är, och välj ett tillfälle som känns naturligt i era liv. Ju mer bekväm och naturlig du är, desto lättare kommer det gå.

Många som mår dåligt vill ju inte vara till besvär. De vill märkas, men ändå inte märkas. De tycker att de är jobbiga, att de tar för mycket plats – så ju mer man kan få samtalet till att bli så normalt som möjligt, desto bättre.

Illustration på två pratbubblor

Hur börjar jag ett samtal?

Försök att inte göra det för stort eller konfrontativt. Ställ inkännande, nyfikna frågor i stil med:
”Jag har tänkt att du verkar lite ledsen – är det så?”
”Det känns som du dragit dig undan lite – har det hänt något?”

Skulle det vara så att personen inte svarar på det så kan man säga det lite tydligare.

Hur ska frågorna ställas?

Nyfiket med väldigt mycket medkänsla. Du ska vilja förstå vad din närstående går igenom.

Hur ska jag bemöta eventuella svar?

På samma sätt. Om du är nyfiken och vill förstå den andra personen och vad det är som pågår behöver du verkligen visa det. Till en början handlar det mycket mer om att lyssna, men du kan bemöta det hen säger med exempelvis:
”Det låter verkligen jobbigt. Har du pratat med någon annan om det?”

Om man är nedstämd eller mår dåligt så tycker man oftast att man är jobbig, fel och man drar sig undan – både för att man inte orkar med, men också för att man tror att andra inte orkar med en. Då behöver man visa att man inte tycker så. Var tydlig med att du tycker om personen, att hen är viktig för dig.

Illustration på hand och hjärtan

Vad ska jag undvika att göra?

Att inte lyssna, att avfärda det personen säger. Att inte orka höra färdigt. Om det blir för jobbigt för dig ska du inte bara släppa det, utan istället kan du säga:
”Oj, jag visste inte att jag skulle bli så berörd av det här, det är för att jag tycker om dig så mycket. Jag behöver nog samla mig, men kan vi fortsätta lite senare?”
eller ”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu. Hur kan jag hjälpa dig?”

De flesta klarar av att höra det, för då är du ärlig med dina känslor.

Vad gör jag om personen inte vill prata?

Det kan ju vara så att personen inte mår så dåligt eller redan har hittat någon att prata med. Men då kanske man behöver vara tydligare – var inte rädd att ställa mer raka frågor. Till exempel:
”Det känns som att du är deprimerad, stämmer det?”

Efter samtalet – vad gör jag då?

Precis efter samtalet kan du ge feedback på att det var fint att du fick förtroendet. Säg till exempel:
”Tack för att du delade med dig om hur du mår. Kan jag göra något för dig framåt?”

Det kan även bra att vara följa upp samtalet efter ett par dagar med frågor som:
”Hur går det för dig?”
”Har du hittat någon att gå till?”

En annan typ av återkoppling kan också vara:
”Ska vi ta en promenad eller en kaffe?
”Får jag komma hem till dig en stund?”

Det i sig är en feedback på att det de sa under samtalet var helt okej, och att du fortfarande vill ses. Du gillar hen och du kommer inte att försvinna bara för att de mår dåligt just nu.

Illustration på två människor

Vad gör jag om personen mår väldigt dåligt?

Om personen mår väldigt dåligt kan du stötta hen genom att hjälpa till att hitta rätt hjälp, att ta det första steget. Börja med att fråga om hen vill ha hjälp, för alla vill inte det. Kanske:
”Jag hör att du mår väldigt dåligt. Behöver du hjälp på något sätt?”

Många orkar inte ringa det första samtalet till vården. De kanske är rädda att få ett nej, allt känns grått och man tappar lite av sina referensramar när man mår väldigt dåligt. Där kan du vara den lugna, trygga punkten som kommer med hopp och säger:
”Det finns hjälp att få och jag ska hjälpa dig hitta rätt”
”Kommer du ihåg, du mådde ju faktiskt bra förra sommaren?”
”Du har så många som tycker om dig. Det här löser vi.”

Var kan jag hänvisa personen att söka hjälp?

Mår personen normaldåligt är det alltid bäst att börja med att kontakta en vårdcentral. Det är en enkel väg in till hjälp. Är personen yngre finns skolhälsovård som kan hjälpa en att komma rätt.

Mår personen väldigt dåligt finns det akutmottagningar/jourmottagningar för psykiatri. Det ser olika ut i olika regioner. Var inte rädd för att söka till en sådan mottagning. Och du kan alltid ringa 1177, eller 112 om det känns akut – då får du alltid någon att prata med, kan beskriva vad det handlar om och får hjälp att hitta rätt.