Morgonen är fortfarande sval när jag och de andra medarbetarna från Murnei sjukhus anländer till byn Romalia för att sätta upp den mobila kliniken. Ett trettiotal människor väntar på oss. Det är oro i luften och vi får information om att en förlossning pågår i byn sedan ett dygn men inte går framåt som den ska. Via satellittelefon kommunicerar vi med säkerhetsansvarig i projektet och får klartecken för en av våra barnmorskor att åka hem till patienten och göra en bedömning.
Den mobila kliniken i byn Romalia är den första i Läkare utan Gränsers projekt Murnei i West Darfur i Sudan men fler planeras. De mobila klinikerna erbjuder primärvård och hjälper patienter som behöver mer avancerad vård till sjukhuset som har öppnats i Murnei.
Utrustningen lastas ur bilarna, ett 20-tal lokala medarbetare ansluter till oss och snart är de olika enheterna av vår mobila klinik klara för start. I ett stort tält görs en första bedömning av patienterna avseende brådskegrad och vilken enhet de ska hänvisas till. I tältet kan också blodvärde kollas och snabbtest för malaria tas.
Barnmorskorna har två rum: ett rum för mödravård där gravida kvinnor undersöks, får stöd och råd och uppmuntran att komma till sjukhuset för en säker förlossning när det är dags. I det andra sker kontroller efter förlossning. Kvinnorna uppmanas komma för kontroll 6 veckor efter förlossning. Då erbjuds också familjeplanering och kan barnets vaccinationer kan startas. En gynekologisk undersökningsbrits finns på plats och en babyvåg finns med i vårt bagage.
Vaccinationteamet har ett rum med vacciner som har fraktats med i en kontinuerlig kylkedja och ges enligt WHOs program EPI (Expanded Program on Immunization). I rummet bredvid tas patienter emot för omläggning av sår. Nutritionsteamet håller till utomhus. De tar hand om barn med måttlig undernäring, vilket bedöms med måttet MUAC – middle upper arm circumference – dvs man mäter omkretsen på barnets överarm. Behandlingen ges enligt ett noggrant protokoll med portionsförpackad nötkräm sk RUTF (Ready to Use Terapeutic Food) och täta kontroller. Barn med svår undernäring eller med komplikationer såsom vätskeansamlingar, infektioner eller aptitlöshet remitteras till Murnei sjukhus där vi har slutenvård.
Jag och min sudanesiske kollega installerar oss i ett mottagningsrum. Vi har ett stetoskop, en blodtrycksmanschett, en blodsockermätare och intravenös vätska till vårt förfogande. I rummet finns en enkel säng där vi kan ha en patient för observation om det behövs. Två medicinska assistenter hjälper till med de enklare fallen. Vi skriver ut läkemedel på papper och patienterna går och hämtar ut dem i ett av rummen bredvid.
Vi har hunnit träffa ett par patienter när barnmorskan ber oss komma. Hon har tagit med sig den födande kvinnan från hemmet till kliniken. Hon berättar att hon tappade kvinnan på nästan en liter urin med hjälp av en kateter och bedömer att förlossningen nu kommer att fortskrida. Vi undersöker kvinnan. Fosterljuden är fina och vi bedömer att det finns tid för transport till Murnei sjukhus och kontaktar vår ambulans för att hämta kvinnan, som accepterar.
Vi fortsätter mottagningen. Vuxna och barn kommer om vartannat. Bland de vuxna är det många med kroniska sjukdomar: högt blodtryck, diabetes och epilepsi. En man med över 200 i blodtryck och besvär av huvudvärk får medicinering och observeras ett par timmar innan han kan återvända hem. Bland barnen finner vi ett par nya fall av sickelcell anemi som är en vanlig sjukdom här. Malaria är också en vanlig diagnos men allra vanligast är infektioner i mage, tarm och luftvägar. Mellan patienterna tittar vi till den födande kvinnan innan hon åker i väg med ambulansen. På gårdsplanen undervisar våra hälsoinformatörer de väntande patienterna och medföljande om psykisk hälsa och hygien.
Från nutritionsteamet skickas alla nyinskrivna barn till oss läkare för förskrivning av antibiotika och maskmedel, som är rutin vid uppstart av behandlingen. Vi träffar också dem som inte går upp i vikt enligt plan. Oftast är orsaken magsjuka eller infektion och vi tar ställning till om de kan behandlas hemma eller behöver skickas till vår avdelning på sjukhuset i Murnei.
Stämningen bland medarbetare och patienter är god. De olika teamen hjälper varandra. Patienterna bemöts med respekt och omsorg. Humanitärt arbete är inte bara att tillhandahålla medicinska åtgärder och förebyggande behandling utan handlar också om att återupprätta människors värde och värdighet. Teamet arbetar hårt med korta pauser för en kopp sött ingefärskaffe eller lite nötter eller frukt som inköps av försäljarna som satt sig vid klinikens entré.
Innan vi åker hem kontrollerar vi att dagens rapporter är ifyllda. Vi registrerar antal patienter, var de kommer ifrån och deras diagnoser och behandling. Det är viktig för planeringen av resurser för fortsatt verksamhet och för framtida mobila kliniker. Jag och min kollega kollar att vi träffat 70 patienter av de drygt 200 som har kommit under dagen. Vi åker genom öknen hem till Murnei. På sjukhuset berättar man att den födande kvinnan skickats vidare till sjukhuset i L’Geneina ytterligare 1–2 timmars bilväg bor. Några dagar senare kommer hon tillbaka med en frisk liten flicka som fötts med kejsarsnitt.
Läkare Utan Gränser i Sverige har startat en namninsamling för att stoppa sjukvårdsattacker. Var med du också och stå upp för att sjukvården ska skyddas i krig i konflikt – skriv under här!
