Projektet ”Från tråd till mantel” grundar sig i ett nationellt behov av att höja kunskapen om palliativ vård. Efter att ha identifierat den nationella kunskapsluckan har projektet genom flertal förbättringsarbeten lyft vikten av god palliativ vård oavsett vårdform och vårdnivå.
På två av de särskilda boenden som varit med i projektet, Krögaren och Muraren i Rimbo, arbetar sjuksköterska Astrid Lundberg. Hon upplever att projektet har belyst den kunskapslucka som finns inom äldrevården och ökat förståelsen bland medarbetarna kring hur och när palliativ vård bör sättas in.
– För mig har projektet varit en ögonöppnare gällande vikten att förstå den palliativa vården, som inte bara är i livets slut, på ett tydligare sätt. En av de absolut viktigaste kunskaperna som jag tar med mig är värdet av att tidigarelägga när en boende går över och blir palliativ. Tidigare har tidsspannet för den palliativa vården varit betydligt kortare medan man nu i stället utifrån den boendes behov kan ha ett palliativt synsätt oavsett om den boende har sex månader eller fem år kvar att leva, säger Astrid Lundberg.
– Projektet har också belyst hur viktigt det är att vi får med anhöriga i ett tidigt skede så att även de förstår vårdförloppet. Allt detta gör att teamet runt den boende kan fokusera på rätt vård vid rätt tillfälle. Exempelvis kan vi se till att den boende inte utsätts för onödiga sjukhusbesök och undersökningar.
Från tråd till mantel närmar sig sitt slut, vad har varit bra med projektet?
– Det har varit väldigt givande med kontinuerliga workshopar och träffar. Flera saker har varit bra, bland annat har vi fått nya perspektiv och lärt oss nya sätt att agera i olika situationer. Vi har även fått bekräftelse från personer som är kunniga inom området att vi redan gör flera saker som är bra.
Vad har varit mindre bra?
– Jag har egentligen inget negativt att säga om själva projektet men en nackdel för oss på Krögaren och Muraren var att vi under hela 2023 inte hade en ordinarie chef. Om vi hade haft det tror jag att vi hade kunnat vara lite mer uppstyrda och fler ur personalen hade kunnat delta under workshoparna.
Hur sprider ni kunskapen bland er anställda, exempelvis om en nyanställd kommer in efter projektets avslut?
– Parallellt med projektet så gick fyra av oss som jobbar på Krögaren och Murare en palliativombudsutbildning på PKC (Palliativt kunskapscentrum). Tanken är att vi ska fungera som ett stöd till våra medarbetare i olika situationer samt att vi på våra APT ska lyfta olika delar inom den palliativa vården och på så sätt göra det till en naturlig del av det dagliga arbetet.
Har ni ändrat ert sätt att arbeta sedan projektet infördes?
– Jag tror att vi har fått en bekräftelse om att det här är något som vi måste göra och inte bara bör göra. Vi har i större utsträckning börjat tänka på hur vi som team ska jobba runt och med den boende.
– Samtidigt upplever jag fortfarande att det är viss ”tabu” att prata om döden vilket jag tror grundar sig i att man inte gjort det tillräckligt ofta. Men jag vill tro att vi är på god väg och att förändringen kommer ske succesivt.
Hur har inställningen till projektet varit från medarbetarna?
– Personligen tycker jag att det har varit superbra. Jag hade en student som gick med mig i fem veckor i höstas och hon tyckte att projektet var helt fantastiskt. Många tycker att det är ett bra projekt även om jag noterat bristande mottaglighet emellanåt. Min gissning är att det grundar sig i just det att vi inte har haft en ordinarie chef och att medarbetarna har haft annat att göra.
Nu när projektet avslutas, hur ser planen ut för era boenden framöver?
– Planen är att vi ska fortsätta med palliativa ronder, som vi haft under projektet, men i stället för att ha det med projektledarna Jonas Bergström och Camilla Ekeblom så kommer vi framöver att ha det med läkare och ansvarig sjuksköterska. Jag vet att detta är grundat i hela Kavat vård, så samtliga boenden kommer att fortsätta genomföra palliativa ronder även efter att projektet avslutats.
Har det dykt upp några andra frågor under projektet?
– Under projektets gång har vi märkt att tillgång till kurator för de boende skulle vara att önska. Vi tror att de boende skulle gynnas av att ha en person som är proffs på att prata och känna in situationer. Idag har vi ingen kurator här på boendet och det finns egentligen ingen möjlighet i dagsläget för de boende att få tillgång till det.
Hur projektet fick namnet ”Från tråd till mantel”
Palliativ vård kommer från det latinska ordet pallium som betyder mantel. Det här projektet började som en tråd med lite kunskap där vi tillsammans under året väver ihop alla värdefulla trådar som till slut skapar en mantel. Därav fick projektet namnet Från tråd till mantel.
