Att få en större ödmjukhet är något Tobias Wirén återkommer till ofta när han ser tillbaka på sitt sex veckors långa arbete i södra Kenya. Under en del tidigare resor har han åkt själv, men i år fick hans dotter hänga med. En gymnasiepresent hon fick för att – med egna ögon – få uppleva det hennes pappa redan har fått uppleva flera gånger.
Medan Tobias höll ställningarna på sjukhuset, åkte hans dotter ut till lokalbefolkningen och pratade om vikten att utrota könsstympning och deltog även i borrningsprojekt för att få rent vatten. Tobias menar nämligen att man inte behöver vara specialist i något särskilt eller att den medicinska kunskapen spelar störst roll när man åker i väg. Han trycker i stället på sunt förnuft och sökandet efter den enkla, rätta lösningen.
– Jag tycker man ska ta chansen om man är en ung läkare och har ambitionen att lära sig mer om vård i övriga världen. Du har tillräckliga kunskaper och behöver snarast lära dig att omsätta den teoretiska kunskapen i enkla praktiska åtgärder. Det gäller ibland att hitta enkla och billiga lösningar på nya problem, det är en charm i det också. Jag tror vi ibland hemma gör saker utan att vi ha förstått eller reflekterat över mekanismerna bakom, men här borta är det väldigt viktigt att förstå varför sjukdomar uppstår på vissa sätt och hitta det enklaste botemedlet. Att försöka hitta en lösning som funkar, trots att man inte har den avancerade utrustningen som man har hemma, säger Tobias Wirén.
Förståelsen av människors förutsättningar och behov
Det som genomsyrat Tobias Wiréns villighet att åka i väg har varit hans nyfikenhet på medicinsk antropologi. Hur upplevelsen av hälsa och sjukdom ser ut i världen. Att försöka förstå människors individuella förutsättningar och behov. Tobias menar att det spelar roll oavsett geografisk kontext. Han har alltid varit nyfiken på hur hälsa och sjukvård bedrivs i andra delar av världen – dels för att han vill hjälpa till, dels för att han lär sig mycket av det. Framför allt om sig själv.
– Det krävs en stor ödmjukhet. Att vara tacksam för det vi har i Sverige och inse att det vi tar för givet inte finns överallt. Till exempel att vi kan vrida på kranen och det kommer rent vatten, eller att vi kan spola i toaletten. Men jag har också lärt mig att om man ska föra en människa mot ett bestämt mål så måste man möta dom där dom är. Det är tydligt när man är i ett annat sammanhang – och något som jag har väldigt stor nytta av på hemmaplan. Att kunna använda intresset och nyfikenheten kring vad patienten egentligen har för behov. Sen får man verkligen träna på sin medkänsla. Hemma i Sverige är vi ju bra på att träna många färdigheter, men medkänslan behöver också fokus ibland, fortsätter Tobias Wirén.
Att behöva välja – ett liv eller flera
När Tobias berättar om hur dagarna såg ut så var det en specifik situation som stannar kvar i minnet. Vid sidan av kejsarsnitt, som var en av få operationer som gick att göra med de förutsättningar som fanns, var det en flicka som kom in med konstaterad skelettcancer. Med en bra kunskap klarar man av mycket även när resurser saknas. Men hur förändras vården och våra åtgärder när patienter får betala för sin egen vård, i ett land där hälften av befolkningen lever i fattigdom?
– Flickan som kom in med skelettcancer var en av åtta syskon. Råd om sådan behandling som vi gör i Sverige med operation och cellgifter funkar inte på samma sätt där borta. Om vi hade satt i gång med samma behandling som hemma hade familjen fått sälja alla ägodelar och mark, helt enkelt dömt de åtta syskonen till dåliga liv. Då var det – trots hur jobbigt det än må vara – bättre att säga att vi skulle bara göra det vi kan för att sista tiden skulle bli så dräglig och smärtfri som möjligt, men inte mer. Det är ett svårt beslut att ta känslomässigt – och svårt att behålla sin empatiska förmåga men ändå se den krassa verkligheten, säger Tobias Wirén.
När man lägger för mycket tid och resurser på en patient, blir det mindre tid för en annan som också kunde ha fått överleva. 25% av världens sjukdomsbörda finns i Afrika, men bara 2% av världens läkare. Behovet är så stort att man måste prioritera. Tobias menar att det påminner lite om det som Capio tänker på – hur kan vi få pengarna att räcka till fler och hur vi med enkla medel kan förbättra folkhälsan genom att förebygga sjukdom.
– Just det förebyggande arbetet är det viktigaste när man åker ner. Att undervisa och dela med oss av vår kunskap utan att mästra eller ta ett förutfattat perspektiv innan man har beaktat deras realitet. Hur viktigt det är med rent vatten och med patientsäkerheten, att inte använda samma spruta för flera patienter till exempel. Den typen av självklara kunskaper finns inte, men det är också där vi gör som störst nytta. Att utbilda om vikten med vaccinationsprogram och att utveckla deras lokala hälsoarbete. Den här typen av åtgärder har mer utväxling per krona, i stället för att fokusera på den mest känslomässiga och uppenbara akuta situationen. Även om det ibland är svårt att inte tänka bort den, säger Tobias Wirén.
Treårigt jämställdhetsprojekt som idag har gjort stora skillnader
Under 2019 var Tobias Wirén med och startade upp ett projekt i regionen West Pokot som fokuserar på jämställdhet och flickors rätt till hälsa. Under en period på tre år har man utbildat och uppmanat närliggande byar till att inte se barn och kvinnor som ägodelar, utan i stället som jämlika. Låta byherrararna förstå vikten av att utrota könsstympning, sätta sina döttrar i skolbänken och att låta en graviditet ske senare i livet och inte under tiden då barn ska få vara just det – barn.
– I början av projektet var stämningen rätt hotfull. Vi började utbilda om preventivmedel för att kvinnorna inte skulle få barn varje år och satte in p-stavar. Männen hotade då med att hugga av armen för de kvinnor som fått p-staven insatt där. Vi ingrep ju i en mångårig kulturell sed. Det var därför så viktigt att vi inte besökte byarna sporadiskt utan i stället höll i och höll ut. Den största förändringen börjar ju i människors sinnen. Kan man komma åt de mentala bilderna av sedvänjorna så har man kommit en bra bit på vägen, säger Tobias Wirén.
Enligt Tobias så berättar utfallet av projektet något hjärtevärmande – att om förändring kan ske på de mest isolerade och eftersatta platserna i Afrika, så finns det hopp för världen. För efter ett tag började männen nämligen sluta upp bakom tanken av jämställdhet. Det blev kraftfullt när inte bara Tobias och hans kollegor uppmanade till en förändring, utan att även byarnas män slöt upp. Nu har man bestämt sig för att inte gifta sig med omskurna kvinnor, man låter unga flickor gå i skolan och man satsar mer tid på barnen.
– Det var otroligt patriarkalt i dessa byar innan. Kvinnor blev bortgifta när dom var 13 år och gravida för första gången när dom var runt 15 år. Men nu när vi tittar på familjerna som tagit till sig våra ständiga uppmaningar så ser vi att männen bara har en fru och runt tre barn. De lägger ner mer tid på barnen som också får utbilda sig. De tjänar pengar och får ett helt annat välstånd. Det är fint att de har insett att det är ett bra och smart val att även satsa på döttrarna. Men framför allt fantastiskt för döttrarna som får vara med om detta skifte – att på bara tre år få rättigheter som de borde ha växt upp med från start, säger Tobias Wirén.
Tobias dotter som följde med på resan uttrycker samma känslor som han själv. Att man lär sig väldigt mycket av att vara där borta. Det som ibland skildras från vår trygga värld i väst blir en påtaglig realitet som man inte kan släppa med tanken. Men också hur mycket man faktiskt kan göra utan att ha en specifik kunskap.
– Det är så fascinerande vad man kan göra utan vårdbakgrund. Att kunna utbilda om enkla saker som ordning och reda, att kämpa mot korruption och osunda föreställningar – men kanske viktigast hur vi möter andra människor på ett bra sätt. Under dessa veckor lyftes min dotter fram av en av byarnas hövding som ett föredöme. Att man kan få ett bra liv om man går i skolan och slipper gifta sig som barn. Att man kan få en framgångsrik karriär och att det finns rum för drömmar även för unga flickor. Det var något av det största och finaste med den här resan, att kunna bryta normer och se vad rätt information och ihärdighet kan göra med människor. Jag tror att min dotter kommer växa av den här upplevelsen, säger Tobias Wirén.
Tacksamhet för det man har och lärdomen att inte ta något för givet
– Trots fattigdomen, eländet och att se barn och unga människor dö – så skrattar man mer där borta. Trots absurda situationer som inte finns här hemma, finns det en intensiv närvaro i livet. Det finns ingen garanti om morgondagen, i stället lever man varje dag till fullo. Det är viktigt att vara tacksam för det vi har i Sverige och fortsätta anstränga oss för att få behålla det, men också att lära oss att inte ta något för givet, avslutar Tobias Wirén.
Med den kunskap vi har, kan vi också göra stor skillnad. För vi lever trots allt under samma sol och vi delar samma jordklot. Och kanske – genom att lära oss av varandra – kommer vi på sikt även kunna dela samma värld.
Fem snabba om att åka i väg som volontär:
- Titta på olika organisationers projekt. Rotary Doctors Sweden har bilder, visar miljöer och har dagböcker från de som har arbetet med organisation. Det är viktigt att skaffa sig en uppfattning om vad det konkret innebär. Uppdragen kan verka farligare och svårare på avstånd, men mitt i verkligheten så är det annorlunda och hanterbart.
- Här hemma åker vi på retreats och söker med ljus och lykta för att hitta meningen med livet, men vid biståndsarbete kan man få det i överdos.
- Leta efter tydliga kvalifikationer och villkor för att åka i väg, så att du känner att du hamnar på rätt plats med dina kvalifikationer och kunskaper och kan göra nytta.
- Arbetsgivare som är förstående är viktigt. Att man ser värdet av att medarbetare åker i väg och ser möjligheten med att inte bara individerna, utan även den egna organisationen lär sig någonting.
- Om man vill så får man gärna ringa mig och prata. Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter. Det är upplevelser man bär med sig för livet.
