Till en början gick det bra att hantera tankarna, det räckte att ventilera dem med en kompis eller någon av föräldrarna några gånger och sen kunde hon släppa det hela. Så småningom började hon dock lägga märka till hur hon började oroa sig för fler och fler saker och hade allt svårare att släppa tankarna och gå vidare.
I dagsläget grubblar Emma ofta och har till och med börjat undvika att följa med på aktiviteter på nya platser eftersom hon har så svårt att finna sig i osäkerheten som nya situationer kan föra med sig. Hennes kompisar har börjat bli irriterade på de återkommande frågorna, och inga svar verkar hjälpa oavsett hur välformulerade och logiska de är.
Hamnar i diskussion med sig själv
Emma tar kontakt med en KBT-psykolog som frågar henne lite mer om hur grubblandet tar sig uttryck. Hon beskriver det som att hon ofta hamnar i en diskussion med sig själv, som en tennismatch.
”Plötsligt kan det dyka upp en tanke om att jag kommer få svårt att betala mina räkningar. Jag har aldrig varit sen med en enda betalning! Jag har ett välbetalt jobb och min sambo tjänar också bra. Å andra sidan vet man ju aldrig, allt kan hända. Samtidigt vet jag att jag skulle kunna ta hjälp av andra om det skulle bli så att jag behövde det. Men vem vet, jag kanske inte vågar ta hjälp och plötsligt står jag där med räkningar upp till öronen och då tänker jag att jag skulle kunna…”
Psykologen pausar Emma med en nickning. ”Det låter som att situationer som är osäkra är svåra att hantera för dig och att du försöker bemöta tankar om vad som kan gå snett med logiska argument.”
”Ja, precis så.”
”Problemet är att logiska argument sällan biter på orostankar. När vi fastnar i en spiral av orostankar beror det ofta på just de här svaren som vi matar orostankarna med. Det kan kännas skönt för en stund att ha löst problemet men steget till att komma på nya möjliga scenarier är ofta litet.
Det vi lär oss genom att göra så här är att det känns lättande och bra att tänka olika tröstande tankar, vilket konstigt nog gör att vi vill hitta på nya och fler problem att lösa. I stället för att leta efter den perfekta lösningen kan vi träna oss i att låta orostankarna vara obesvarade och stanna kvar i känslan som det väcker. På så vis ger vi oss själva möjligheten att lära oss att vi klarar av osäkerhet även om det kan kännas tufft i stunden.”
Testar ny strategi att möta oron
Emma går med på att testa psykologens strategi. Till en början är det väldigt svårt att låta bli att svara på tankarna eftersom det är ett så pass invant beteende för henne. Men i takt med att hon låter fler frågor vara obesvarade, avstår från att fråga kompisar och börjar närma sig situationerna hon undvikit märker Emma att hon mår bättre och inte upptas av sina tankar lika mycket som tidigare.
”I början var det jättetufft att låta bli att svara på orostankarna med logiska argument. Det kröp i hela kroppen av att låta något som kändes så viktigt vara. Men efter en stund brukade det lägga sig. Jag lärde mig att jag kan ha en orostanke utan att behöva agera på den direkt.
Sen har jag också förstått att jag faktiskt inte löser problem genom att tänka så mycket på olika saker, för det mesta som jag oroar mig för har ju aldrig hänt. Och händer det så tar jag det då.”
