Vård online
Vård online

Rikard Wik, Psykolog på Capio Ätstörningscenter Varberg 

“Att se patienten ta steg för steg mot friskhet och att få vara en del av den resan är stort”

Vill du göra skillnad?

Kom och bli en del av vårt team!

Berätta lite om dig själv! 

Jag jobbar som psykolog på Capio Ätstörningscenter i Varberg. Jag började här 2002, så jag har jobbat här i 20 år. Primärt arbetar jag i samtal med patienter, i grupp och enskilt, men jag genomför också bedömningar av patienter som kommer på remiss. Därutöver har jag också, tillsammans med enhetschef, ett visst övergripande ansvar över att vi arbetar enligt vår metod och gör anpassningar i linje med den, när det behövs.

Själva det individuella terapeutiska arbetet innebär en hel del olika arbetsuppgifter. Förutom att sitta med patient i rummet så jobbar jag som patientansvarig terapeut även med samverkan med den som har remitterat patienten hit, planering för efterföljande vård och med anhörigkontakter. 

Särskilt när det gäller unga patienter är anhörigkontakterna A och O, eftersom de unga fortfarande bor hemma och inte heller ska ha ansvaret fullt ut för mathanteringen. Anhöriga fyller då också en viktig funktion i att hjälpa till att skapa den bästa miljön hemma för tillfrisknande för den unge.

Under behandlingen är det inte heller ovanligt att vi upptäcker andra svårigheter och behov hos patienten, som vi behöver adressera hos remittenten. Det kan vara att vi rekommenderar en särskild utredning eller konstaterar att patienten behöver stöd inte bara utifrån sin ätproblematik, utan även andra områden.

Hur kom det sig att du ville jobba inom vården? 

Redan i högstadiet var jag väldigt säker på att jag ville jobba med människor i någon form av vårdande kontakt. Jag var också klar över att den somatiskt inriktade sjukvården inte var vad jag var intresserad av – jag var mer fascinerad av det mänskliga psyket. 

Då började det med att jag gick barnskötarutbildningen, som det hette då. Efter det jobbade jag inom barnomsorgen i 5-6 år och trivdes jättebra. Men utvecklingspotentialen var inte jättestor, och jag hade blivit mer och mer intresserad av psykologi, så efter att ha kompletterat med en del ytterligare matematik sökte jag in till psykologprogrammet. 

Hur ser verksamheten ut som du arbetar på? 

Vi är ett öppet behandlingshem som är högspecialiserade på ätstörningar. Det som är specifikt för den metod som vi arbetar enligt, KBT-E, är att den ska skilja sig åt från traditionell mer medicinskt inriktad behandling. Målet är att det ska vara en psykoterapeutisk behandling för patienten 24/7, där vi inriktar oss på att behandla de psykologiska mekanismer som håller ätstörningen vid liv. Miljön på behandlingshemmet ska också skilja sig från hur det ser ut på ett sjukhus. Vi vill att det ska vara en så hemlik miljö som möjligt, eftersom våra patienter ska bo här 5-6 månader och genomföra en tuff behandling. Så det är viktigt att de trivs och att även miljön är terapeutisk.

Du behöver vara samarbetsinriktad för att trivas här. Vi jobbar i team tillsammans med patienten. Teamet består av patienten själv, terapeuten, vår doktor och avdelningspersonalen och ska tillsammans bidra till att ha en gemensam bild av problematiken och fatta gemensamma beslut – om nästa steg, hur går vi vidare etc. Eftersom patienten bor på behandlingshemmet tillbringar hen merparten av sina timmar tillsammans med medpatienter och personal på avdelningen. Därför blir samarbetet med andra yrkeskategorier så viktigt, för att vi ska hålla samma röda tråd i arbetet med den enskilde patienten. Avdelningspersonalen är de som stöttar och arbetar med patientens svårigheter i det vardagliga, det som sker på avdelningen exempelvis i samband med måltider eller då patienten kämpar med att stå emot impulser av olika slag. Därför är det viktigt att vi är samspelta och drar åt samma håll. 

Hur känner du att du gör skillnad i ditt yrke? 

Dels är det problematiken som sådan som jag tycker är väldigt spännande. Den ena patienten är inte den andra lik – även om grundproblemet är liknande så finns det individspecifika uttryck. Ätstörning är till sin art komplex och svårbehandlad, återfallsfrekvensen är hög. 

Att då kunna se ung som gammal ta steg för steg mot friskhet och att få vara en del av den resan, att få göra det tillsammans med patienten – det finns det en stor tillfredsställelse i.

Vill du göra skillnad?

Kom och bli en del av vårt team!